Fluoresceinangiografiens historia – från forskningsanslag till medicinskt genombrott

Retinal fluoresceinangiografi, en av ögonmedicinens viktigaste diagnostiska metoder, har sina rötter i ett forskningsprogram som lanserades 1959. Tekniken beskrevs och dokumenterades för första gången 1961 av två unga forskare vid Indiana University: medicinstudenten Harold Novotny och praktikanten David Alvis.

Historien bakom uppfinningen

I en insändare till American Medical Associations tidskrift Journal of Ophthalmology från 1985 berättade Dr. Alvis att Indiana University år 1959 hade mottagit ett forskningsanslag från U.S. Air Force School of Aviation Medicine. Målet var att studera "syremättnaden i näthinnans blodkärl med fotografiska metoder" – ett projekt som skulle lägga grunden för den moderna fluoresceinangiografin.

Den vetenskapliga processen

Novotny fick den avgörande idén att låta ett färgämne passera genom blodbanan för att kunna mäta syremättnadsnivån i kärlen. Bland flera kandidater valde han natriumfluorescein. Alvis blandade en droppe av sitt eget blod med fluorescein och skickade provet till läkemedelsföretaget Eli Lilly för analys.

De lovande resultaten uppmuntrade de båda studenterna att gå vidare och påbörja fluoresceinstudier på patienter med diabetes och högt blodtryck – två sjukdomstillstånd där kärförändringar i näthinnan är vanliga och där metoden än idag spelar en central roll inom diagnostiken.

Vägen till erkännande

Resan mot vetenskapligt erkännande var inte enkel. När deras arbete först lämnades in till American Journal of Ophthalmology år 1960 avvisades det. Men de två forskarna gav inte upp.

Enligt The Ophthalmic Photographers' Society presenterade de sin teknik för fluorescensfotografering vid Association for Research in Ophthalmology den 23 april 1960. En kort sammanfattning publicerades därefter i American Journal of Ophthalmology i juli samma år, och den fullständiga beskrivningen av metoden såg dagens ljus 1961.

Deras envishet banade väg för en teknik som idag används rutinmässigt världen över för att upptäcka och följa ögonsjukdomar som diabetesretinopati, åldersrelaterad makuladegeneration och vaskulära blockeringar i näthinnan.