Den bild vi ser när vi betraktar ett föremål kräver ett komplext samspel: ljusets brytning genom glasögon eller kontaktlinser, en tydlig struktur hos ögongloben samt en intakt nervfunktion i både öga och hjärna. Stavarna och tapparna i näthinnan utgör grunden för hela denna process – utan dem skulle inget ljus någonsin omvandlas till en synupplevelse.
Näthinnan är den nervvävnad som klär ögonglobens insida längst bak i ögat. Den består av tio olika lager, men två av dem är särskilt viktiga för stavarna och tapparna: det yttre kärnskiktet, som innehåller deras inre segment, samt fotoreceptorskiktet, där de yttre segmenten finns. Det är i dessa lager som själva ljusomvandlingen tar sin början.
Det inre segmentet av varje stav och tapp innehåller cellkärnan, mitokondrier, golgiapparaten och alla övriga delar som krävs för att cellen ska fungera korrekt. Här produceras energi och byggmaterial som gör det möjligt för de yttre segmenten att utföra sitt arbete. Utan ett väl fungerande inre segment skulle den yttre delen helt enkelt inte kunna registrera ljus.
De yttre segmenten innehåller ett ljuskänsligt protein som kallas opsin. Inom opsinet finns retinal, den specifika molekyldel som påverkas direkt av ljus. När en ljuspartikel träffar retinaldelen sker en kemisk förändring. Även om förändringen bara är tillfällig utlöser den en elektrisk impuls som leds genom hela cellen. Det är här, i de yttre segmenten, som den visuella signalen faktiskt börjar sin resa.
Den elektriska impuls som skapas i de yttre segmenten leds vidare genom sju av näthinnans återstående åtta lager innan den når synnerven. Via synnerven transporteras signalen till hjärnans synsystem, som är beläget i nackloben längst bak i huvudet. Det är här som alla inkommande signaler sammanställs till den färdiga bild som vi upplever som vår syn.
Stavarna är byggda för att reagera på mycket små mängder ljus, vilket gör dem oumbärliga för mörkerseende och rörelsedetektering. De kan dock inte skilja mellan färger eller uppfatta fina detaljer. Tapparna är betydligt mindre till antal och storlek, men de ansvarar för skarp detaljsyn och fullt färgseende. Tillsammans ger de två celltyperna oss förmågan att se i både starkt solljus och svagt månljus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online