Kalkavlagringar kan bildas på tre olika platser i ögat: hornhinnan, bindhinnan och näthinnan. Hornhinnan är den genomskinliga vävnaden framst på ögonbollen som täcker regnbågshinnan och pupillen. Bindhinnan är den tunna, genomskinliga hinnan som omger ögats vita del och klär insidan av ögonlocken. Näthinnan är nervvävnaden längst bak i ögat som fångar upp ljuset och gör att vi kan se.
I hornhinnan visar sig kalkavlagringar i form av ett tillstånd som kallas bandkeratopati. Enligt Wills Eye Hospital beror denna typ av avlagring ofta på hyperkalcemi (förhöjda kalciumnivåer i blodet), gikt eller njursvikt – tre tillstånd som alla ger ett överskott av kalcium i kroppen. Det överflödiga kalciumet transporteras via blodkärlen till hornhinnan och deponeras där.
Även kronisk inflammation i ögonbollen och exponering för giftiga ångor, exempelvis kvicksilver, kan utveckla bandkeratopati. Behandlingen inriktas främst på att åtgärda det underliggande tillståndet. Konstgjorda tårar kan lindra besvären, och i svårare fall används kelateringsmedel – ämnen som appliceras på den drabbade vävnaden för att avlägsna mineraler som kalcium.
I bindhinnan uppträder kalkavlagringar i form av så kallade konkrementer. Ett konkrement är en liten, hård, gul eller vit avlagring som bildas i bindhinnan på insidan av ögonlocken. De är vanligast hos personer som har ett tillstånd som ger långvarig inflammation i ögonen.
Vid långvarig inflammation börjar cellerna i bindhinnan degenerera. Utrymmet som då uppstår fylls av annat material, vilket bildar en cysta. När cystan så småningom härdar har en liten kalkbit formats. Större konkrementer som besvär kan enkelt tas bort av en optiker eller ögonläkare – inget mer krävs än en bedövande ögondroppe.
I näthinnan visar sig kalkavlagringar som kalkhaltiga plack i näthinnans artärer. Dessa plack kan optikern eller ögonläkaren se när hen granskar ögonbollens insida vid en undersökning.
Enligt Wills Eye Hospital lossnar dessa kalkplack från en skadad hjärtklaff och förs därefter med blodströmmen genom artärerna tills de når ett kärl som är för smalt för att placket ska kunna passera. Då fastnar det i kärlväggen. Sådana plack kan fastna i små artärer var som helst i kroppen, men de är lättast att upptäcka i näthinnan eftersom de små blodkärlen där kan granskas vid en rutinmässig ögonundersökning.
Ett kalkplack kan täppa till artären, och om det drabbade kärlet är tillräckligt stort kan det leda till synförlust. Behandlingen anpassas efter plackets storlek och placering – din optiker eller ögonläkare kan hänvisa dig till rätt vård utifrån dina specifika behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online