Fladdermusögonsjukdom är en svampinfektion som inom medicinen kallas okulärt histoplasmos-syndrom (OHS). Sjukdomen orsakas av den luftburna svampen Histoplasma capsulatum, som trivs i jord kontaminerad med avföring från fladdermöss och fåglar. Eftersom den första infektionen, som uppstår i lungorna, ofta går helt obemärkt förbi, är OHS idag en av de ledande orsakerna till blindhet hos personer i åldern 20 till 40 år.
Histoplasmos är en svampinfektion som sprids genom luften och som är särskilt vanlig hos fladdermöss och fåglar. Svampen frigörs i luften när jord som innehåller infekterat fladdermusguano eller fågelavföring rörs om – till exempel vid grävarbeten, renoveringar eller grottforskning. Sporer som inhaleras etablerar sig först i lungorna innan de kan spridas vidare i kroppen.
Enligt National Eye Institute uppstår infektionen i ögat när histoplasmosporer vandrar från lungorna via blodbanan och fastnar i koroida – det tunna lager av blodkärl som ligger mellan näthinnan (retina) och senhinnan (sklera) och som försörjer ögats baksida med näring och syre.
Både Saint Luke's Eye Cataract and Laser Institute och National Eye Institute är överens om att sjukdomen normalt inte ger några symtom alls i sina tidigaste skeden. När fladdermusögonsjukdomen fortskrider drabbas den smittade ofta av:
Om infektionen lämnas obehandlad kan den i slutändan leda till total blindhet. Därför är tidig upptäckt avgörande för att bevara synförmågan.
För att diagnostisera okulärt histoplasmos-syndrom undersöker en ögonspecialist först om det finns så kallade histo-fläckar i ögats insida, vilket bekräftar att personen har exponerats för svampen. Om sådana fläckar påträffas letar läkaren därefter efter tecken på svullnad i näthinnan. Som ett avslutande steg utvidgas pupillen och näthinnan granskas noggrant efter specifika markörer som är typiska för infektionen.
Enligt National Eye Institute är den vanligaste behandlingen att kirurgiskt ta bort onormala blodkärl från ögat. Detta görs oftast genom en laseroperation som kallas fotokoagulering, där lasern förseglar de skadade kärlen och stoppar läckage samt ytterligare ärrbildning. I vissa fall kan även injektioner med läkemedel som hämmar onormal kärltillväxt användas som komplement för att bromsa sjukdomens progression.
Risken att smittas minskar om man undviker att röra om i jord i grottor och på platser med stora mängder fågel- eller fladdermusavföring. Vid arbeten i dammiga miljöer där svampen kan finnas rekommenderas användning av skyddsmask.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online