Stavar och tappar är fotoreceptorer – specialiserade celler längst bak i ögat (på näthinnan) som omvandlar ljus till elektriska signaler. De utgör en avgörande del av synprocessen. Tapparna gör oss möjliga att se färger, medan stavarna gör att vi kan se i svagt ljus.
Tappar finns i tre olika typer: röda, gröna och blåa. Varje typ av tapp reagerar starkast på en specifik våglängd, alltså en viss färg. Stavarna är däremot alla likadana. De reagerar på ljus oavsett färg, även när ljuset är mycket svagt.
Både stavar och tappar svarar på ljus genom att skicka ut en nervimpuls. Efter varje impulsafl yring behöver fotoreceptorn en återhämtningsperiod innan den kan avfyra igen. Denna period kallas regenerering och är nödvändig för att fotoreceptorn ska kunna ladda upp med joner inför nästa signal.
Det finns två huvudsakliga teorier om varför tappar regenereras snabbare än stavar. Båda teorierna har sina anhängare bland forskare, men den rådande uppfattningen är att de tillsammans ger en mer komplett bild. Teorierna benämns den primitiva regenereringsteorin samt teorin om bipolära kopplingar.
Stavarna är äldre ur ett evolutionärt perspektiv och har bevarat en primitiv regenereringsprocess. Denna gör dem extra ljuskänsliga, men samtidigt långsammare att regenerera efter aktivering.
Tapparna är kopplade till endast en eller ett fåtal celler i näthinnans nästa cellager – det så kallade bipolära lagret. Stavarna är däremot kopplade till betydligt fler celler i detta lager. Det stora antalet kopplingar mellan celler bromsar stavarnas regenereringsprocess.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online