Synförlust vid makuladegeneration orsakas av blodkärl som läcker och skapar svullnad under gula fläcken (macula). Behandling med Avastin och Lucentis – så kallade anti-VEGF-läkemedel som ursprungligen utvecklades för att behandla cancer – hjälper till att bevara synen hos många patienter.
Makuladegeneration diagnostiseras av en ögonläkare med specialistkompetens inom näthinnesjukdomar. Undersökningen sker med hjälp av ett mikroskop samt kompletterande tester, exempelvis fluoresceinangiografi, som gör läckande blodkärl synliga, eller optisk koherenstomografi (OCT), som avbildar näthinnans olika lager i detalj.
Avastin och Lucentis ges intravitrealt, det vill säga direkt in i ögat genom skleran (ögonvitan), med en mycket tunn nål. Innan injektionen ges bedövas ögat med lokalbedövande ögondroppar, vilket gör ingreppet snabbt och relativt smärtfritt.
Avastin och Lucentis tillhör gruppen anti-VEGF-läkemedel (vascular endothelial growth factor). De blockerar verkan av VEGF-proteiner, som normalt stimulerar bildningen av nya blodkärl som svar på syrebrist i cellerna. Genom att hämma denna process minskar läckage och svullnad under gula fläcken.
Kliniska rutiner varierar mellan olika vårdgivare, men anti-VEGF-behandling pågår vanligtvis under en period av ett till två år. Behandlingen inleds ofta med månadsvisa injektioner, varefter dosintervallen kan anpassas efter patientens svar.
Anti-VEGF-läkemedel botar inte makuladegeneration, och skador som redan uppstått innan behandlingen påbörjas kan vara bestående. Enligt Merck Manual upplever ungefär en tredjedel av patienterna en förbättrad synskärpa, medan många andra får sin synförsämring bromsad eller helt stoppad. Tidig diagnos och snabb behandlingsstart är därför avgörande för bästa möjliga resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online