Skelning är ett tillstånd där musklerna runt ögat inte fungerar korrekt, vilket gör att ögonen inte riktas in mot samma punkt vid fokusering. Resultatet blir antingen inåtskelning (ett eller båda ögon vänds inåt) eller utåtskelning (ett eller båda ögon vänds utåt).
Skelning hos vuxna kan bero på flera olika orsaker. Hos många vuxna har tillståndet behandlats i barndomen, men behandlingen lyckades inte ge en permanent korrigering. Skelning kan också orsakas av skador, diabetes, grå starr eller tillstånd i hjärnan såsom tumörer. Din läkare kommer att beställa olika undersökningar för att fastställa orsaken till skelningen och behandla eventuella bakomliggande sjukdomar, för att se om skelningen går över utan specifik ögonbehandling.
Oavsett vad som ligger bakom är den omedelbara orsaken till skelning alltid en obalans i styrkan hos de muskler som styr ögonrörelserna. Antingen är en muskelgrupp för svag, vilket gör att ögat dras åt det håll där musklerna är starkare, eller så är en muskelgrupp för stark och drar ögat för långt.
Den första behandlingsformen vid skelning är oftast icke-kirurgisk och består av ögonövningar som stärker och samordnar musklerna runt ögonen. Om bara ett öga skelar kan läkaren instruera dig att lägga en lapp över det friska ögat för att tvinga det skelande ögat att träna upp sin styrka.
Läkaren kan även ordinera speciella glasögon. Dessa använder triangulära eller prismatiska linser som bryter om ljuset (och därmed bilderna) som kommer in i ett eller båda ögonen, vilket tvingar dem att rikta in sig korrekt. Beroende på hur ofta och hur kraftigt dina ögon skelar kan du behöva bära glasögonen hela tiden eller endast när problem med skelningen uppstår.
Om de icke-kirurgiska alternativen inte räcker till för att korrigera skelningen kan läkaren välja att åtgärda tillståndet med kirurgi. En skelningsoperation innebär att en eller flera av de ögonmuskler som vrider ögonen förkortas. Kortare muskler får, tack vare högre spänning, större styrka och ger bättre kontroll. Vid inåtskelning kommer kirurgen att förkorta de yttre musklerna, vilket hjälper ögat att hållas centrerat. Vid utåtskelning kan de inre musklerna förkortas istället. I vissa fall krävs att samtliga muskelgrupper justeras.
Ett av de första medicinska användningsområdena för Botox-injektioner som godkändes av FDA var just behandling av skelning hos vuxna och barn från 12 års ålder. Botox-injektioner innehåller botulinumtoxin, som förlamar muskelfibrer. Vid skelningsbehandling injiceras Botox i de ögonmuskler som misstänks dra ögat för kraftigt.
Även om Botox-injektioner kan vara effektiva vid behandling av skelning varar effekten vanligtvis bara i ungefär tre månader. Hos vissa patienter kan detta ge de svagare ögonmusklerna tid att bygga upp sin styrka och därmed permanent korrigera tillståndet. Andra patienter kan behöva upprepa behandlingen.
Fördelarna med Botox-injektioner vid skelning inkluderar lägre risk för kirurgiska komplikationer, kortare återhämtningstid efter ingreppet och bättre kontroll över hur många muskler som påverkas av behandlingen jämfört med operation. Botoxbehandling av skelning kan dessutom användas hos patienter som redan opererats men fått ett återfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online