Keratokonus är en progressiv ögonsjukdom som drabbar hornhinnan och kännetecknas av att hornhinnan successivt tunnas ut, vilket ger en förvrängd hornhinneyta. Synnedsättningen beror främst på den oregelbundna astigmatism och närsynthet som detta orsakar, medan ärrbildning i hornhinnan utgör en ytterligare bidragande faktor. Nedan följer de viktigaste stegen för att ställa diagnosen keratokonus.
De första tecknen på keratokonus består vanligtvis av en gradvis försämrad synskärpa orsakad av synförvrängningar, dubbelseende, blänkning och skugglika eftersläpande bilder. Patienter med keratokonus har ofta redan gjort flera misslyckade försök att förbättra synen med korrigerande linser. Glasögon och mjuka kontaktlinser kan fungera en tid, men patienten behöver så småningom gå över till hårda (rigida) kontaktlinser för att uppnå tillräcklig synskärpa.
Specifika riskfaktorer för keratokonus innefattar allergier (särskilt sådana som påverkar ögonen), långvarig användning av hårda kontaktlinser samt vanan att gnugga ögonen kraftigt.
Även mild keratokonus visar snedställd astigmatism tillsammans med minst måttlig närsynthet. Ett keratometrivrde på upp till 45 dioptrier är förenligt med mild keratokonus, 45 till 52 dioptrier betraktas som måttlig keratokonus, och ett värde över 52 dioptrier indikerar svår keratokonus.
Stresslinjer i hornhinnans djupa stroma kan observeras hos cirka 40 procent av patienterna med måttlig keratokonus och hos 60 procent av dem med svår keratokonus. Ärrbildning i hornhinnan förekommer hos cirka 20 procent av de måttliga fallen, en andel som stiger till 70 procent vid svåra fall.
Diagnosen bekräftas med en hornhinnetopografi. Undersökningen visar en brantare kurvatur i hornhinnans nedre del hos cirka 80 procent av fallen, medan en central branthet ses hos cirka 15 procent. Andra mönster av branthet, eller avsaknad av branthet helt, är ovanligt vid keratokonus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online