Glaukom är den näst vanligaste orsaken till blindhet i USA. Begreppet omfattar en grupp ögonsjukdomar som alla kännetecknas av ett förhöjt tryck inuti ögat. Liksom alla former av glaukom innebär pigmentglaukom en allvarlig risk att förlora synen. Därför är det viktigt att förstå och känna igen symtomen på pigmentglaukom i tid.
Hos personer med pigmentglaukom har regnbågshinnan (iris) en form som liknar en skål, med basen vänd utåt. Detta gör hinnan extra bred, vilket får den att gnugga mot ögats lins. Med tiden gör friktionen att små bitar av pigment lossnar från regnbågshinnan och svävar fritt inuti ögat. När ett sådant fragment fastnar i de tunna kanalerna i det trabekulära nätverket – strukturen som normalt dränerar vätska från ögat – uppstår en blockering. Dräneringen begränsas därmed, vilket leder till ett förhöjt tryck i ögat.
Pigmentglaukom ger ofta inga symtom alls i det tidiga skedet. Det första tecknet är vanligtvis en märklig, färgad ring eller halo som syns runt ljuskällor. Svag smärta och återkommande episoder av suddig syn är också vanligt tidigt i sjukdomsförloppet. Liksom vid andra former av öppenvinkelglaukom börjar påverkan på synen oftast med suddig eller nedsatt perifer syn. Med tiden kan detta utvecklas till tunnelseende, ett tillstånd där du endast förmår se rakt framåt, som om du bar skygglappar.
Män är mer benägna att utveckla symtom på pigmentglaukom, särskilt vita män i åldern 20 till 40 år. Detta skiljer pigmentglaukom från många andra glaukomformer, som främst förekommer hos patienter över 65 års ålder och som är sex till åtta gånger vanligare hos afroamerikaner. Personer med närsynthet löper dessutom högre risk att ha oregelbundet formade regnbågshinnor, vilket ökar förekomsten av pigmentglaukom. När symtomen först visar sig gör de det ofta direkt efter fysisk aktivitet eller träning, då trycket i ögonen är som högst. I vissa fall kan sjukdomen även fortskrida mycket snabbt.
Även utan symtom kan din läkare upptäcka ett förhöjt ögontryck vid en rutinundersökning med hjälp av en tonometer, ett instrument som mäter trycket mot hornhinnan. Är trycket onormalt används ofta en pakymeter för att mäta hornhinnans tjocklek, vilket hjälper läkaren att utesluta andra orsaker till tryckökningen. Ett synfältestest kan avslöja blinda fläckar i det perifera seendet orsakade av pigmentglaukom. För att identifiera exakt var blockeringen sitter finns även mer avancerade undersökningsmetoder, bland annat oftalmoskopi, tomografi och gonioskopi.
Receptbelagda miotiska ögondroppar är den vanligaste behandlingen mot pigmentglaukom, eftersom dessa läkemedel stimulerar ögats egen dränering. Tyvärr medför behandlingen en risk för bestående suddig syn hos yngre patienter – just den grupp som oftast drabbas av sjukdomen. Av denna anledning förskriver läkaren ofta en variant med långsam frisättning av läkemedlet. Vissa läkare använder även laseroperation som behandlingsmetod vid pigmentglaukom.
Kom ihåg: Eftersom pigmentglaukom ofta inte ger några tydliga symtom i början är regelbundna ögonkontroller avgörande. Kontakta en ögonläkare om du upplever halos kring ljuskällor, suddig syn eller smärta i ögonen, särskilt efter fysisk ansträngning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online