Skelning med vandrande öga – orsaker, symtom och behandling

Enligt American Association for Pediatric Ophthalmology and Strabismus (AAPOS) har ungefär 4 procent av alla amerikaner skelning, det vill säga att ögonen inte är riktade åt samma håll. En särskild form av skelning kallas ofta för "vandrande öga" och innebär att ett av ögonen inte lyckas fokusera, utan istället tittar i en annan riktning än det andra ögat.

Skelning utvecklas oftast under barndomen, men tillståndet kan även uppkomma hos vuxna till följd av skador eller sjukdomar som påverkar ögats förmåga att fokusera. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna, riskfaktorerna, symtomen och behandlingsmöjligheterna.

Orsak

Ett vandrande öga beror på en störning i ögats neuromuskulära kontroll, alltså samarbetet mellan nerver och muskler som styr ögonrörelserna. När personen tittar på ett objekt kan det ena ögat inte fokusera ordentligt, varför det i stället driver iväg i en annan riktning.

Riskfaktorer

Tillståndet är vanligast hos barn och kan ibland uppträda helt utan någon tydlig bakomliggande orsak, även hos barn som i övrigt är friska. I vissa fall ligger dock en sjukdom som påverkar hjärnan bakom, exempelvis:

• Downs syndrom
• Hjärntumörer
• Cerebral pares

Hos vuxna orsakas ett vandrande öga oftast av stroke, neurologiska sjukdomar, Graves sjukdom (en autoimmun sjukdom som bland annat påverkar ögonen) eller trauma mot hjärnan, de nerver som styr ögonrörelserna eller själva ögonmusklerna.

Symtom

De typiska tecknen på ett vandrande öga inkluderar:

• Ögon som inte förblir riktade åt samma håll när man betraktar ett objekt
• Okoordinerade ögonrörelser
• Försämrad syn i det drabbade ögat

Många upplever också dubbelseende, eller att förmågan att bedöma avstånd och djup (djupseendet) försämras eller helt försvinner.

Behandling

Enligt AllAboutVision.com består behandlingen oftast av synterapi, där olika övningar och hjälpmedel används för att träna upp det drabbade ögat. Ett vanligt hjälpmedel är en ögonlapp som placeras över det friska ögat. Det tvingar det svaga ögat att arbeta och stärker dess muskler. Glasögon kan också användas som del av behandlingen.

Om synterapin inte ger tillräcklig förbättring i ögats förmåga att fokusera kan en operation av ögonmusklerna utföras för att korrigera ögats riktning och fokus.

Komplikationer

Lämnas tillståndet obehandlat kan skelningen bli permanent. Enligt National Institutes of Health (NIH) kan ett obehandlat vandrande öga även leda till amblyopi, ofta kallat "latt öga", ett tillstånd som kraftigt minskar förmågan att se detaljer och som kan bli svårt att åtgärda senare i livet. Därför är tidig diagnos och behandling avgörande, särskilt hos barn.