Glaukom är en ögonsjukdom som kan leda till blindhet. Akut glaukom är mycket allvarligt och kräver omedelbar vård, medan tidigt debuterande glaukom och öppenvinkelglaukom är kroniska tillstånd som inte utgör akuta nödsituationer.
Vid glaukom kan kammarensvätskan inte dräneras ut ur ögat på normalt sätt, vilket gör att trycket inuti ögat stiger. Kammarensvätskan är en klar vätska som finns i den främre delen av ögongloben.
Glaukom innebär ett förhöjt tryck i ögat som orsakas av att utflödet av kammarensvätska blockeras. De nervtrådar som tillsammans bildar synnerven skadas gradvis, vilket i slutändan kan ge bestående synskada. Det finns flera olika former av glaukom – akut glaukom (med trångvinkel- och slutenvinkelglaukom som undertyper) samt primärt öppenvinkelglaukom.
Denna form av glaukom är den allvarligaste, men samtidigt den mest ovanliga. Typiska symtom är svår ögonsmärta, intensiv huvudvärk, svullna övre ögonlock, ömma och spända ögonglober, suddig syn, illamående och kräkningar. Pupillerna vidgas dessutom ofta.
Akut glaukom betraktas som en medicinsk nödsituation. Synen på det drabbade ögat kan gå förlorad på bara två till fem dagar. Kontakta därför din ögonläkare omedelbart för en diagnos. Eftersom sjukdomen snabbt hotar synen kan det vara olämpligt att först söka sig till en allmän akutmottagning – ring istället direkt till en ögonklinik.
Detta är en ärftlig åkomma som räknas som "kroniskt" glaukom och utgör ingen akut situation. Sjukdomen uppstår när ögats avrinningskanaler långsamt täpps igen, varvid den perifera synen försämras successivt över flera år.
Symtomen är lindriga och kommer och går. Du kan märka av dem när du vistas i ett mörkt rum, medan vila tillfälligt lindrar besvären. Vanliga tecken är huvudvärk, suddig syn och en molande smärta i ögonen. Vid mer avancerat skede kan central blindhet och ringar runt ljuskällor uppträda.
Denna diagnos ställs när symtom på glaukom utvecklas före 40-årsåldern, och tillståndet är ärftligt. Symtom inkluderar nedsatt perifer syn, överdriven tårproduktion, utstående ögon, onormal ljuskänslighet och så småningom blindhet.
Vid slutenvinkel- och trångvinkelglaukom används receptbelagda ögondroppar innehållande glycerol, urea eller mannitol för att sänka trycket i ögat. Din läkare anger hur ofta dropparna ska användas – använd dem aldrig oftare än ordinerat.
Receptbelagt acetazolamid kan även ges i droppeform för att minska trycket. Doseringen avgörs av hur ofta läkaren vill att du ska ta medicinen varje dag. Överskrift aldrig den rekommenderade dosen.
Kirurgi kan också bli aktuellt för att lindra trycket, exempelvis genom att göra ett litet hål i ytterkanten av regnbågshinnan (iris). Ett annat alternativ är argonlaserbehandling, där små brännmärken skapas i avrinningsnätverket vid irisens kant. Glaukomläkemedel kan ändå behövas fortsättningsvis, och laserbehandlingen kan behöva upprepas eftersom effekten inte är permanent.
Har du primärt öppenvinkelglaukom kan receptbelagda ögondroppar med pilokarpin förskrivas. Pilokarpin får pupillerna att dra ihop sig, vilket förbättrar vätskeavrinningen. Följ alltid läkarens doseringsanvisningar noggrant. Andra läkemedel som kan övervägas är adrenalin och betablockerare, men dessa kan ha biverkningar som många upplever som besvärande.
Biverkningar av pilokarpin inkluderar tillfällig huvudvärk nära ögonbrynen, tillfälligt grumlad syn och en lätt stickande känsla i ögonen. Adrenalin (epinefrin) kan ge vidgade pupiller, och vissa patienter upplever även hjärtklappning och nervositet.
Betablockerare som timolol förskrivs aldrig till patienter med astma, lungsjukdomar eller vissa hjärtsjukdomar, eftersom läkemedlet kan påverka dessa tillstånd negativt. Möjliga biverkningar är muskelsvaghet runt ögonen, hängande ögonlock och dubbelseende.
Kom ihåg att ögondroppar mot glaukom är kraftfulla läkemedel – använd alltid din medicin exakt enligt läkarens anvisningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online