Graves sjukdom, som även kallas tyreoideaassocierad ögonsjukdom (thyroid eye disease), uppstår när problem med sköldkörtelns hormonproduktion orsakar förändringar i ögonen. Oftast är hypertyreos, det vill säga en överproduktion av hormoner, den bakomliggande orsaken till ögonsymtomen. Ögonen kan dock påverkas även när hormonhalterna är normala eller lägre än normala.
Man vet inte exakt vad som orsakar ögonförändringarna vid Graves sjukdom, men immunsystemet är inblandat och utlöser en inflammation i vävnaderna runt ögat. Kvinnor drabbas fem gånger oftare än män, och tillståndet debuterar vanligtvis i patientens 20- eller 30-årsålder. Sjukdomsförloppet kan pågå i månader eller till och med flera år.
Det mest synliga symtomet är utstående ögon som ger ett fast, stirrande uttryck. Vätska, fett och inflammatoriska celler ansamlas i vävnaderna runt ögat, vilket orsakar tryck och svullnad som pressar ögonen framåt. Detta kan göra det svårt för patienten att sluta ögonlocken, särskilt under sömnen. Denna ögonutbuktning, som kallas proptos eller exoftalmus, förekommer hos 70–90 procent av de drabbade.
Inflammationen kan ibland bli så kraftig att hornhinnan utsätts för uttorkning, irritation, infektioner och hornhinnesår. Det ökade trycket i ögonen kan också leda till grön starr (glaukom) eller skada synnerven, vilket i värsta fall resulterar i allvarlig synnedsättning eller blindhet.
Tillståndet kan även ge svullna ögonlock, dubbelseende, ögonirritation, konjunktivit och tårande ögon. I vissa fall uppstår ärrbildning i de muskler som styr ögonrörelserna, vilket kan leda till en bestående nedsättning av ögonens rörlighet.
Tyreoideaassocierad ögonsjukdom varierar kraftigt i svårighetsgrad och längd på symtomen. Ögonproblemen lindras inte alltid när läkaren får sköldkörtelrubbningen under kontroll; i vissa fall kvarstår ögonsymtomen i ytterligare upp till två år efter att hormonbalansen återställts.
Lindrigare former av hornhinneirritation kan behandlas med droppar som ersätter tårar samt med skyddande tryckförband. Vid hornhinnesår kan patienten behöva antibiotika regelbundet för att förebygga och bekämpa infektioner. Läkare kan även ordinera kortisonpreparat (steroider) för att dämpa inflammationen och reducera svullnad och ögonutbuktning.
Vid mer allvarliga fall av proptos kan en operation behövas där en del av ögonlocken sys samman delvis för att skydda hornhinnan. I vissa situationer kan kirurgen försvaga musklerna i de övre ögonlocken så att de hänger mer över ögat och ger bättre täckning. Operation kan också användas för att skapa mer utrymme för den svullna vävnaden bakom ögat och därigenom minska utbuktningen.
Om patienten har dubbelseende kan ögonmuskelkirurgi inte utföras förrän sjukdomen har stabiliserats. När progressionen har upphört kan läkarna omplacera ögonmusklerna och korrigera obalansen för att förbättra synen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online