
Arftliga nethinnebsjukdomar (IRD) omfattar över 200 genetiska störningar som orsakar progressiv synförlust. Tidig genetisk diagnos vägleder prognos, familjerådgivning och nya terapier.
Mest vanlig IRD. Stav-tapp-degeneration → nattblindhet, perifer fältförlust → tunnelvision. Debut barndom till medelålder. Många gener (t.ex. RHO, RPGR, USH2A).
RP + sensorineural hörselnedsättning. Tre kliniska typer (1–3) efter allvarlighetsgrad/debut. Gener: MYO7A, USH2A, CLRN1, andra.
Juvenil makuladegeneration. ABCA4-mutationer → lipofuscinackumulering → central synförlust, färgdefikter. Debut typiskt barndom/tonårsår.
Allvarlig infantil blindhet/synnedsättning. Nystagmus, tröga pupiller, ögonpressning. >25 gener (RPE65, CEP290, GUCY2D). Genteterapi (voretigene neparvovec) godkänd för RPE65-LCA.
Tappdegeneration först → central/färg synförlust, fotofobi; senare stavinvolvering → nattblindhet. Gener: ABCA4, GUCY2D, CRX.
Grupp som påverkar makula: Best disease (BEST1), mönsterdystrofier, Sorsby fundus dystrofi. Central synförlust, ofta medellivsdebut.
X-länkad (CHM gen). Korioideadegeneration → nattblindhet, perifer förlust → laglig blindhet vid medelålder. Män drabbade; kvinnliga bärare kan ha milda tecken.
Sällsynt, autosomalt dominant (TREX1). Retinal vaskulär förlust + hjärnans vita substans laesioner → synfältsdefekter, stroke-liknande episoder, kognitiv nedgång.
Mitochondriell DNA-mutationer (t.ex. MELAS, LHON) kan innefatta retinal degeneration bland multi-systema drag.
Snabba framsteg inom genteterapi, optogenetik och cellersättning ger hopp för tidigare obehandlade IRD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online