Spanien har lett världen i avlidna organdonationer i över 30 år (2023: 48,9 donatorer per miljon invånare – pmp).
Nyckelelement i den "spanska modellen"
- Nationell transplantationsorganisation (ONT): Centraliserad koordination, 24/7.
- Sjukhusbaserade transplantationskoordinatorer: Intensivister inbäddade på IVA – tidig identifiering, anhörigtal, donatorvård.
- Antagen samtycke (opt-out) lagstiftning: Sedan 1979; men anhörigsamtycke efterfrågas fortfarande – höga godkännandegrader (>85 %) tack vare förtroende för systemet.
- Expanderade kriterier donatorer (ECD): Äldre, DCD (donation efter cirkulärt dödsfall), medicinsk komplexitet – systematiskt utnyttjade.
- DCD-program: Kontrollerade (Maastricht III) landsomfattande; >30 % av avlidna donatorer.
- Kvalitetssäkring: Obligatorisk rapportering, benchmarking, kontinuerlig förbättring.
- Publikt förtroende: Transparens, inga ekonomiska incitament, professionell etik.
Andra högt presterande länder (2023 pmp)
- USA: 44,5 (högt DCD, levande donation)
- Kroatien: 42,5
- Portugal: 34,7
- Belgien: 33,8
- Frankrike: 29,1
- Storbritannien: 21,3
Global klyfta
WHO: <10 % av globala transplantationsbehov möts. Låg/medelinkomstländer: <1–5 pmp. Barriärer: infrastruktur, lagstiftning, kulturella/religiösa övertygelser, professionell utbildning, finansiering.
Spansk modell visar att systemorganisation, inte bara lagstiftning, driver donation.
