Irisen fungerar som ögats egen bländare och styr pupillens storlek genom samverkan mellan två motsatta muskelgrupper: musculus sphincter pupillae och musculus dilatator pupillae. Tillsammans gör de det möjligt för ögat att snabbt anpassa sig till skiftande ljusförhållanden och synkrav.
Sfinktermuskeln ligger i en ring runt pupillens kant och har till uppgift att dra ihop (konstringera) pupillen när den aktiveras. Muskeln styrs av det parasympatiska nervsystemet via ganglion ciliare. När detta system aktiveras drar sfinktern ihop sig, vilket gör pupillen mindre.
Detta sker bland annat vid starkt ljus, vid närtittande (ackommodation) samt i vissa känslomässiga tillstånd, exempelvis vid koncentration eller stark emotionell aktivering.
Dilatormuskeln sträcker sig radiellt ut i irisen och vidgar (dilaterar) pupillen när den stimuleras. Den styrs av det sympatiska nervsystemet via ganglion cervicale superius. Vid sympatisk aktivering kontraherar muskeln och pupillen blir större, vilket sker i svagt ljus, vid fjerntittande och i situationer präglade av vaksamhet, överraskning eller stress.
Sfinkter- och dilatormusklerna arbetar ständigt tillsammans för att finjustera pupillens diameter efter rådande ljusförhållanden och visuella behov. I normala fall drar pupillen ihop sig i starkt ljus och vidgas i mörker.
Den här dynamiska regleringen fyller två viktiga funktioner: den skyddar näthinnan från överexponering av ljus och säkerställer samtidigt att tillräckligt mycket ljus når in i ögat för skarp syn under olika belysningsförhållanden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online