Predator – den ikoniska utomjordiska jägaren från filmserien med samma namn – hade en högt utvecklad infraröd syn, ofta kallad värmesyn eller termisk syn. Det är just denna syn som gett varens dess signaturutseende på vita duken, med de glödande siluetter mot en mörk bakgrund.
Med hjälp av sin infraröda syn kunde Predator uppfatta värmeavbildningar, det vill säga den värmestrålning som avsänds från levande varelser och varma föremål. Detta innebar att byten kunde spåras och identifieras även i totalt mörker, där mänskliga ögon ser absolut ingenting.
För Predator framstod människor och djur som ljusa, glödande gestalter – ju varmare kroppen var, desto starkare lyste den upp. Kalla objekt, som stenar och vegetation, däremot framträdde som mörka och svagt definierade former.
Värmesynen gav Predator ett enormt taktiskt övertag vid jakt. Den kunde:
Trots sitt avancerade synsystem fanns det svagheter. I filmerna utnyttjas detta av människorna som kämpar mot varelsen: genom att sänka sin kroppstemperatur eller gömma sig nära starka värmekällor kan de försvåra Predators förmåga att skilja dem från omgivningen. Ett klassiskt exempel är när huvudpersonerna smetar in sig i gyttja för att dölja sin värmesignatur.
Predators värmesyn har blivit ett av de mest igenkännbara bildspråken inom science fiction-film och har inspirerat allt från datorspel till andra filmer. Den kombinerar på ett effektivt sätt rädslan för det osynliga med känslan av att alltid vara jagad – oavsett hur väl man gömmer sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online