En vanlig missuppfattning är att Zacharias, Johannes Döparens far, var blind. Enligt Lukasevangeliet var han dock aldrig blind – i stället drabbades han av en tillfällig talförlamning som en direkt följd av sitt tvivel på ett gudomligt budskap.
Berättelsen tar sin början när Zacharias, som var präst, tjänstgjorde i templet i Jerusalem. Där uppenbarade sig ängeln Gabriel för honom och förkunnade det otroliga: hans hustru Elisabet, trots sin höga ålder, skulle föda en son – den som senare skulle bli känd som Johannes Döparen.
Eftersom både Zacharias och Elisabet var på ålderns höst mötte Zacharias budskapet med skepsis. Han ifrågasatte hur detta skulle kunna vara möjligt. Gabriel svarade då att Zacharias, på grund av sitt tvivel, inte skulle kunna tala igen förrän allt det som förkunnats hade blivit verklighet.
När sonen föddes ville släkten och grannarna döpa barnet till Zacharias. Men modern Elisabet insisterade på att pojken skulle heta Johannes. Man frågade då fadern, som skrev ner orden: ”Hans namn är Johannes.” I samma ögonblick återfick Zacharias sin förmåga att tala och bröt ut i lovsång och prisade Gud.
Så sammanfattningsvis: Zacharias var inte blind, men hans röst var borta under hela graviditeten – ett levande tecken på att Guds löften står sig även när de verkar omöjliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online