Glasögon räknas som en av mänsklighetens mest betydelsefulla uppfinningar, men överraskande nog finns det ingen enskild person som fått äran för att ha uppfunnit dem. Utvecklingen av glasögon var en gradvis process som spände över flera sekler och involverade bidrag från många olika individer i olika delar av världen.
De första praktiskt användbara glasögonen dök upp i norra Italien omkring år 1286–1290. Tidiga dokument från klostret i Pisa beskriver hur små läsglas av glas eller bärnsten monterades i ramar och hölls framför ögonen för att förstora text. Dessa första glasögon hade ännu inga skalmar utan måste hållas för hand eller klämmas fast mot näsan.
Länge ansågs den florentinske adelsmannen Salvino degli Armati vara glasögonens uppfinnare. En gravskrift från 1300-talet hedrade honom som uppfinnaren av glasögon och briller. Senare forskning har dock visat att denna uppgift sannolikt var en förfalskning från 1600-talet, vilket gör att hans roll ifrågasätts av dagens historiker.
En mer trovärdig kandidat är dominikanermunken Alessandro della Spina i Pisa. Enligt samtida källor ska han ha sett hur någon annan tillverkat de första glasen och därefter själv bemästrat tekniken för att kunna dela den med andra. Hans bidrag handlade alltså snarare om att sprida och förbättra uppfinningen än att skapa den helt på egen hand.
Redan innan de första glasögonen tillverkades hade den engelske filosofen och vetenskapsmannen Roger Bacon beskrivit hur genomskinliga linser kunde förstora text och hjälpa personer med nedsatt syn. I sina skrifter från omkring 1267 lade han grunden för den optiska kunskap som senare gjorde glasögonen möjliga.
Det äldsta bevarade konstverk som visar en person med glasögon är en fresk målad av Tommaso da Modena år 1352 i Treviso, norra Italien. Tavlan föreställer en munk som sitter och läser med glasögon på näsan, vilket visar att bruket redan då hunnit bli etablerat bland lärda män.
Efter medeltiden gick utvecklingen stadigt framåt:
• På 1700-talet tillkom fasta skalmar, vilket gjorde det möjligt att bära glasögonen stadigt på näsan.
• Omkring 1784 sägs Benjamin Franklin ha uppfunnit bifokala glas, som kombinerade synkorrigering för både nära och fjärran i samma glas.
• Under 1800-talet utvecklades cylindriska glas för korrigering av astigmatism.
• På 1900-talet kom plastglas, progressiva glas och solskyddande beläggningar som vi tar för givet idag.
Att glasögon saknar en enskild uppfinnare beror på att de växte fram ur ett samspel mellan optisk forskning, glastillverkning och praktiskt behov. Utan glasögon hade miljontals människor levt med begränsad syn, och mycket av den vetenskapliga och kulturella utvecklingen efter medeltiden hade varit svår att genomföra. Glasögonen är därför ett tydligt exempel på hur stora genombrott ofta är resultatet av gemensamma ansträngningar snarare än enskilda genialiska ögonblick.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online