Kroniskt glaukom, ofta benämt primärt öppenvinkelglaukom, är den vanligaste formen av glaukom. Sjukdomen kännetecknas av en långsam men progressiv degeneration av synnerven samt en successiv förlust av retinala ganglieceller (RGC), vilket i slutändan leder till oåterkallelig synförlust. Den viktigaste riskfaktorn är ett förhöjt ögontryck, så kallat förhöjt intraokulärt tryck (IOP).
Det intraokulära trycket är det tryck som den klara vätskan i ögat, kammaren vattnet, utövar. Vid kroniskt glaukom dräneras kammaren vattnet otillräckligt genom trabekelverket – ett finmaskigt vävnadsnätverk i kammarvinkeln. När balansen mellan vätskeproduktion och utflöde rubbas stiger trycket i ögat.
Ett förhöjat tryck medför mekanisk påfrestning och skada på synnervshuvudet, den punkt där synnerven lämnar ögat.
Det förhöjda trycket komprimerar de ömtåliga synnervsfibrerna, vilket skadar deras axoner och leder till att ganglieceller går under. De exakta mekanismerna bakom synnervsskadan är inte helt klarlagda, men flera faktorer anses bidra:
Ischemi: Ett förhöjat IOP försämrar blodcirkulationen till synnerven, vilket ger upphov till ischemisk skada till följd av syrebrist.
Mekanisk skada: Den direkta kompressionen stör nervfibrernas axonala transport och normala funktion.
Excitotoxicitet: Tryckökningen kan utlösa frisättning av excitotoxiska ämnen, exempelvis glutamat, som skadar gangliecellerna.
Oxidativ stress: Förhöjt tryck ökar bildningen av fria radikaler, vilka skadar synnervens vävnader.
Den bestående kompressionen och skadan gör att gangliecellerna gradvis går förlorade. Dessa celler har till uppgift att överföra visuell information från näthinnan till hjärnan. Förlusten ger upphov till de typiska synfältsdefekterna vid glaukom, exempelvis perifert synbortfall och blindfläckar (skotom).
Kroniskt glaukom innebär även strukturella förändringar i synnervshuvudet. Lamina cribrosa – en gallerliknande stödjestruktur som bär upp synnervsfibrerna – försvagas med tiden. Fibrerna buktar då bakåt, vilket ger den karaktäristiska fördjupningen (s.k. cupping eller excavation) av synnervspapillen.
I avancerade stadier breder sig den neurodegenerativa processen utöver synnervshuvudet och drabbar även andra neuroner i näthinnan samt centrala synbanor, vilket ytterligare försämrar synfunktionen.
Sjukdomsförloppet vid kroniskt glaukom är vanligen mycket långsamt och kan pågå i flera år utan märbara symtom. Därför är tidig upptäckt och behandling av förhöjt ögontryck avgörande för att förebygga permanent synskada. Regelbundna kontroller hos ögonläkare rekommenderas, särskilt för personer med ärftlig belastning eller andra riskfaktorer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online