En enkel (icke-toxisk) struma är en diffus eller nodulär sköldkörtelförstoring utan hypertyreos eller hypotyreos. Den förblir den vanligaste sköldkörtelsjukdomen världen över.
Orsaker
- Jodbrist: Den ledande globala orsaken. Lågt jod → minskat T4/T3 → förhöjt TSH → sköldkörtelhyperplasi.
- Strumogena ämnen: Livsmedel (cassava, hirs, korsblommiga grönsaker) eller läkemedel (litium, amiodaron) som stör jodutnyttjande.
- Fysiologiska tillstånd: Pubertet, graviditet, och menopaus ökar sköldkörtelhormonbehov.
- Genetiska defekter: Dyshormonogena enzymmutationer (sällsynta).
- Strålningsexponering: Barndoms strålning mot huvud/hals ökar risk.
Hereditet
Familjär klustring förekommer. Polygen känslighet kombineras med miljöutlösare (särskilt jodintag). Det är inte en enkel mendeliansk egenskap. Första gradens släktingar har 2–4× högre risk.
Symtom
De flesta enkla strumor är asymptomatiska. Stora strumor kan orsaka:
- Synlig halsvällning
- Globus-känsla, sväljsvårigheter, andfåddhet (trakækompression)
- Röstförändring (rekurrens laryngeus nerv sträckning)
- Venös distension (superior vena cava syndrom – sällsynt)
Diagnostik
- TSH, fritt T4, T3 – oftast normala.
- Sköldkörtelantikroppar (TPO, Tg) – ofta negativa.
- Ultraljud: diffus vs nodulär; uteslut dominanta noder.
- FNA-biopsi om noder >1 cm eller misstänkta drag.
Behandlingsalternativ
- Observation: Små, asymptomatiska, euthyreoida strumor.
- Joldtillskott: Om brist bekräftas.
- Levotyroxin (T4) suppression: Kontroversiellt; måttlig krympning hos vissa, men risk för jatrogene hypertyreos, osteoporos, förmaksflimmer. Rutinmässigt inte rekommenderat.
- Kirurgi (thyreoidektomi): För kompressiva symtom, kosmetisk oro, eller misstänkta noder.
- Radioaktivt jod: För stora multinodulära strumor med hypertyreos (toxisk MNG); mindre effektivt för enkel struma.
Prognos
Utmärkt med lämplig hantering. Återfall möjligt efter medicinsk terapi; kirurgi är definitiv men kräver livslång levotyroxinersättning.
