Hormonbehandling vid klimakteriet – fördelar, former och risker

Hormonerstatningsbehandling, eller östrogentillskott, kan användas under klimakteriet – oavsett om det inträffar naturligt eller har orsakats av en operation – för att lindra besvär som värmevallningar, humörsvängningar och vaginal torrhet. Samtidigt är östrogentillskott något omdebatterade, eftersom de trots sina tydliga fördelar även har kopplats till en ökad cancerrisk.

Vanliga symtom under klimakteriet

Bland de vanligaste besvären under klimakteriet märks värmevallningar, nattliga svettningar, sömnproblem, trötthet och energibrist samt humörsvängningar. Många upplever också minskad vaginal smärjning, vilket kan göra samlaget smärtsamt, liksom klåda och sveda i slidan.

Påverkan på skelettet

Bortfallet av östrogen påverkar inte bara välbefinnandet. Hormonet spelar också en viktig roll för skelettet, och sjunkande östrogennivåer kan minska bentätheten och i förlängningen leda till benskörhet (osteoporos).

Så fungerar behandlingen

Östrogen hjälper till att lindra de typiska klimakteriebesvären och förebygger samtidigt förlust av benmassa. Behandlingen syftar alltså dels till att förbättra vardagen och livskvaliteten, dels till att skydda skelettet.

Olika typer av hormonbehandling

Det finns flera olika former av hormonerstatningsbehandling. Vissa preparat innehåller enbart östrogen, medan andra kombinerar flera hormoner, bland annat gestagen. Enbart östrogen rekommenderas vanligtvis för kvinnor som genomgått hysterektomi (operation där livmodern tagits bort), medan tillägget av gestagen är att föredra för kvinnor som fortfarande har kvar sin livmoder, eftersom det skyddar livmoderslemhinnan.

Innehållsämnen

Hormonpreparat kan framställas på olika sätt – exempelvis ur hästurin, från sojabönor eller från vildjam. Vilket preparat som passar bäst avgörs tillsammans med läkare utifrån dina symtom och din övergripande hälsosituation.

Risker och varningar

Östrogen kan öka risken för livmoder- och bröstcancer, hjärtinfarkt, stroke, blodproppar och demens. Behandlingen bör därför alltid föregås av en individuell läkarbedömning, och den ges oftast med så låg dos och under så kort tid som möjligt, med regelbundna uppföljningar för att väga nytta mot risk.