Ovarialt hyperstimuleringssyndrom (OHSS) drabbar upp till 10 procent av de kvinnor som genomgår in vitro-fertilisering (IVF) eller intrauterin insemination i syfte att bli gravida. I samband med stimuleringen av ägglossning ökar fertilitetsläkemedlen antalet folliklar i äggstockarna, vilket ibland ger upphov till ett lindrigt tillstånd där äggstockarna överstimuleras, svullnar och gör ont. En del kvinnor utvecklar en allvarlig form som kan leda till vätskeansamling i lungorna, blodproppar och njursvikt. Cirka 1 procent av patienterna behöver vårdas på sjukhus till följd av behandlingen, men de flesta IVF-patienter blir symtomfria inom några veckor utan någon behandling. Att känna till riskerna vid fertilitetskliniker är viktigt för kvinnor som inte kan bli gravida på egen hand.
Patienter med lindrig OHSS kan uppleva uppblåst mage, lätt buksmärta, illamående, diarré och viktökning. Symtomen beror på att äggstockarna har stimulerats mer än vanligt under fertilitetsbehandlingen, vilket gör att de tillfälligt svullnar och blir skörare. Nivåerna av östrogen och progesteron stiger, vilket kan störa matsmältningens balans och bidra till vätskebrist i kroppen.
Patienter med svårare OHSS kan gå upp upp till fyra–fem kilo på bara några dagar. Kvinnan får kraftiga buksmärtor, extremt illamående, kräkningar, yrsel, andnöd och minskad urinproduktion som ofta är mörkfärgad. I vissa fall drabbas vaderna och bröstet av smärta när onormala blodproppar bildas. Vid allvarliga fall är äggstockarna extremt stora, och vätska fyller lungorna och brösthålan, vilket orsakar dessa obehagliga och potentiellt livshotande symtom.
Lindriga fall av OHSS går oftast över av sig själva när menstruationen kommer, eller inom några veckor om graviditet inträffar. Allvarliga komplikationer kan dock uppstå om patienten inte söker vård för svår OHSS. Kvinnor bör kontakta sin läkare om de får snabb viktökning, minskad urinproduktion, så kraftigt illamående att de inte kan behålla vätskor, samt kraftiga buksmärtor ovanför och under naveln.
Även om svåra fall är ovanliga finns det rapporter om kvinnor vars svullna äggstockar vridit sig, vilket ledde till förlorad fertilitet och bortopererade äggstockar. Andra rapporter handlar om vätskeansamling i magen och lungorna som försämrade andningen. Njurar och lever drabbas tyvärr i många allvarliga fall eftersom urinproduktionen ofta upphör. Dödsfall till följd av blodproppar och stroke förekommer i 1 av varje 450 000 till 500 000 fall.
Som tidigare nämnts är ovarialt hyperstimuleringssyndrom en oregelbunden biverkning av in vitro-fertilisering eller intrauterin insemination och förekommer i ungefär 10 procent av alla fall. Tillståndet kopplas ofta till injektionen av hormonet humant koriongonadotropin (hCG), som ges för att utlösa ägglossningen. Den negativa reaktionen på hormonet visar sig inom tio dagar efter injektionen. I ytterst sällsynta fall uppstår OHSS slumpmässigt hos gravida kvinnor som inte genomgått någon ägglossningsinduktion.
Alla kvinnor som genomgår ägglossningsinduktion kan utveckla OHSS, men vissa riskfaktorer ökar risken betydligt. Kvinnor under 30 år med låg kroppsvikt löper exempelvis större risk. Dessutom är kvinnor som tidigare haft OHSS eller som har polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) – en reproduktionsstörning som ger oregelbundna menstruationer – mer utsatta. OHSS kan också utvecklas om kvinnan har ett stort antal folliklar eller fått höga östrogennivåer innan hCG-injektionen. Enligt Mayo Clinic är unga kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom mest i riskzonen, men även kvinnor utan kända riskfaktorer kan drabbas, och det är fortfarande oklart exakt vad som orsakar dessa reaktioner hos vissa patienter.
En kvinna med OHSS bör berätta om sina symtom för sin läkare eller reproduktionsendokrinolog. Läkaren avbryter då fertilitetsbehandlingen, rekommenderar att hon avstår från sexuella aktiviteter, tar bort överflödig vätska från buken och övervakar hennes urinproduktion och viktökning. Receptfria läkemedel mot smärta och illamående lindrar flera av de lindriga symtomen. Medelsvåra symtom kräver mätning av urinmängd, blodprov för att övervaka vätskebrist, receptbelagda smärtstillande medel och ultraljudsundersökningar. Svåra symtom kräver sjukhusvård, vätska via dropp och ibland kirurgisk åtgärd av organ komplikationer eller en brusten äggstockscysta. Ansträngande aktivitet bör undvikas under behandlingen, men lätta sysslor bör utföras för att förebygga blodproppar.
Noggrann övervakning av äggstockarna, follikelutvecklingen och blodets östrogennivåer är det bästa sättet att förebygga ovarialt hyperstimuleringssyndrom. Patienter i riskzonen bör få den lägsta möjliga dosen gonadotropiner för att utlösa ägglossning. Om folliklarna utvecklas snabbt eller om östrogennivåerna är för höga bör injektionerna avbrytas några dagar före hCG-injektionen. Som ett annat förebyggande alternativ kan en kostsam agonist för luteiniserande hormon eller gonadotropinfrisättande hormon ersätta den vanliga hCG-injektionen. Många kvinnor väljer dessutom att frysa mogna, befruktade ägg och embryon medan äggstockarna återhämtar sig under två cykler. Därefter tinades embryona och placeras tillbaka i livmodern i en procedur som eliminerar risken för OHSS. Nackdelen med dessa förebyggande metoder är att de kostar mer och minskar chansen till graviditet. Bättre framtida behandlingar kan utvecklas om fler kliniska studier genomförs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online