Äggstockarnas hälsa är en vanlig källa till oro för många kvinnor. Cystor och cancer i äggstockarna förekommer hos kvinnor i alla åldrar, även hos de som är yngre än 50 år. Screeningmetoderna för denna sjukdom är ännu inte så utvecklade som läkare skulle önska, men arbetet går framåt. Nya tekniker gör det möjligt att upptäcka sjukdomen i allt tidigare skeden, men de räcker ännu inte för att förebygga tillräckligt många dödsfall för att betraktas som helt framgångsrika.
Äggstockscancer som inte upptäcks i tid kan allvarligt skada äggstockarnas normala funktion. Sjukdomen kan göra det svårt att bli gravid och kan i vissa fall deformera äggstockarna, vilket kan leda till onormal fosterutveckling eller missfall. Extrauterina graviditeter (graviditeter utanför livmodern) har dessutom ofta kopplats till cancer.
En lyckad screening hjälper till att avgöra om cancer faktiskt finns och ger läkarna möjlighet att sätta in rätt behandling i tid.
Screening utförs antingen med transvaginal ultraljudsundersökning eller genom palpation (manuell undersökning) av äggstockarna. Båda metoderna är minimalt invasiva. En screening anses bara lyckad om den antingen förebygger dödsfall eller upptäcker äggstockscancer i ett tidigt stadium.
De screeningtester som finns tillgängliga idag tenderar dock att ge många falskt positiva resultat hos vissa kvinnor. Kom ihåg att screeningen endast är ett första steg – den säger väldigt lite tills diagnostiska tester har genomförts.
Screening rekommenderas oftast inte utan att patienten har en eller flera tydliga riskfaktorer. Det är dock vanligt att äggstockscancer drabbar kvinnor utan andra riskfaktorer än ärftliga sådana. Kvinnor i menopaus löper högst risk. Användning av fertilitetsläkemedel är en betydande riskfaktor, särskilt för kvinnor i 30-årsåldern. Även att få barn sent i livet kan öka sårbarheten för sjukdomen.
Screeningprocessen hjälper läkarna att fastställa cancerns stadium. Kirurgi är den vanligaste behandlingsformen, och i vissa fall behövs kirurgi i kombination med andra behandlingar, exempelvis cellgiftsbehandling (kemoterapi). De flesta screeninger följs av diagnostiska tester som visar lesioner eller stora skuggor där cancern sitter.
Om cancern kan avlägsnas utförs en laparotomi (öppen bukkirurgi), där kirurgen identifierar cancern och påbörjar borttagning. I vissa fall genomförs en hysterotomi, det vill säga borttagning av livmodern.
Äggstockscancer upptäcks sällan i tidiga skeden, eftersom symtomen ofta inte visar sig förrän sjukdomen hunnit gå långt.
Ett ultraljudsbaserat test kan ibland visa knölar eller skuggor som får patienten att tro att cancer föreligger, men risken för falskt positivt resultat vid äggstockscancerscreening ligger på cirka 50 procent. Läkare missar ibland avvikelser i screeningresultaten eftersom de misstänker att en annan sjukdom ligger bakom.
Ultraljudsscreening hjälper visserligen till att identifiera knölar som kan vara tecken på avancerad cancer, men metoden kan också leda till onödiga operationer när ingen cancer finns.
Att du remitteras för en screening betyder inte att du har cancer. Screeninger görs ofta just när inga symtom finns, ibland som en del av en vanlig hälsokontroll för att säkerställa att allt fungerar som det ska.
Får du ett otydligt eller avvikande screeningresultat kan din läkare rekommendera ytterligare diagnostiska tester. Det är dessa tester som avgör om äggstockscancer faktiskt föreligger.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online