Könssjukdomar, ofta kallade STI (sexuellt överförbara infektioner), sprids i de flesta fall genom sexuellt umgänge – vid samlag, oralsex och analsex. Men det finns undantag. Det är nämligen möjligt att drabbas av en könssjukdom även utan att själv ha varit sexuellt aktiv. Här går vi igenom de vanligaste alternativa smittvägarna.
Vissa infektioner, bland annat herpes simplex-virus (HSV), cytomegalovirus (CMV) och syfilis, kan överföras från en smittad mor till hennes barn under graviditet, förlossning eller efter födseln. Detta kallas perinatal smitta.
I sällsynta fall kan infektioner som hiv och hepatit B överföras via blodtransfusioner eller kontaminerade blodprodukter. I Sverige är dock kontrollen av blodgivare mycket strikt, vilket gör risken ytterst liten.
Att dela sprutor eller andra verktyg med någon som bär på en infektion kan leda till smittoöverföring via blodet.
Vissa infektioner, exempelvis flatlöss, kan spridas genom att man delar handdukar, kläder eller andra personliga föremål.
I ovanliga fall kan infektioner som mollusker (Molluscum contagiosum) och humant papillomvirus (HPV) överföras vid kontakt med infekterade ytor, såsom dörrhandtag, bänkskivor eller gemensam utrustning.
Risken att få en könssjukdom utan sexuell kontakt är generellt sett låg. Om du ändå misstänker att du har utsatts för smitta, eller om du upplever symtom, är det viktigt att kontakta din vårdcentral för testning och eventuell behandling. En tidig diagnos minskar både risken för komplikationer och för vidare smittspridning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online