Cervixdysplasi: diagnos, orsaker och behandling

```html

En diagnos av cervixdysplasi kan väcka många frågor och funderingar. Att förstå vad cervixdysplasi innebär, vilka orsakerna är och vilka behandlingsalternativ som finns hjälper dig att fatta välgrundade beslut kring din vård.

Vad är cervixdysplasi?

Cervixdysplasi är benämningen på onormala celler som påträffas på livmoderhalsen (cervix), som utgör den nedre delen av livmodern och förbinder den med slidan.

Även om inte alla dysplastiska celler är cancerogena behandlas all cervixdysplasi som ett precanceröst tillstånd. Det beror på att obehandlad cervixdysplasi med tiden kan utvecklas till livmoderhalscancer.

Är cervixdysplasi allvarligt?

Dysplastiska celler är inte nödvändigtvis cancerogena, men eftersom cervixdysplasi har ett starkt samband med livmoderhalscancer är det viktigt att snabbt utreda situationen och bestämma en behandlingsplan.

Cervixdysplasier indelas i följande svårighetsgrader:

• CIN I: lätt dysplasi – endast ett fåtal celler är onormala
• CIN II: måttlig till uttalad dysplasi – ett stort antal celler påverkas
• CIN III: svår dysplasi eller carcinoma in situ – hela ytan av livmoderhalsen är drabbad

Vad orsakar cervixdysplasi?

Alla orsaker till cervixdysplasi är inte helt kartlagda, men den vanligaste orsaken till onormala celler på livmoderhalsen är HPV, humant papillomvirus. HPV är en sexuellt överförbar infektion som bland annat kan ge upphov till genitala vårtor. Vissa högrisktyper av viruset är särskilt starkt kopplade till utveckling av cellförändringar och livmoderhalscancer.

Fler faktorer som ökar risken för cervixdysplasi är:

• Sexuell aktivitet före 18 års ålder
• Många olika sexpartners
• Förlossning före 16 års ålder
• Rökning
• Tillstånd eller mediciner som försvagar immunförsvaret

Det finns även ett samband mellan läkemedlet dietylstilbestrol (DES) och cervixdysplasi. Kvinnor vars mödrar använde DES under graviditeten löper ökad risk att själva utveckla cellförändringar på livmoderhalsen.

Hur behandlas cervixdysplasi?

Cervixdysplasi upptäcks oftast i samband med ett cellprov (pap-test) där onormala celler påträffas.

Innan behandling påbörjas beställer vårdgivaren oftast en biopsi, där ett vävnadsprov tas från den onormala vävnaden för att fastställa svårighetsgraden.

Vid CIN I, alltså lindrig dysplasi, kan vårdgivaren välja att avvakta och följa cellerna över tid, eftersom lindriga cellförändringar ofta läker ut av sig själva.

Måttliga och svåra dysplasier kräver däremot mer aktiv behandling som syftar till att förstöra de onormala cellerna. Det görs med en eller en kombination av följande metoder:

• Kryokirurgi – de onormala cellerna fryses
• Elektrokauterisering – cellerna förstörs genom brännskada med elektrisk ström
• Laservaporisering – cellerna avlägsnas med laser
• Kirurgi – exempelvis konisering, där en kegelformig bit av livmoderhalsen tas bort

Efter genomgången behandling planeras regelbundna kontroller för att övervaka att inga nya cellförändringar uppstår.

Vilka komplikationer kan uppstå?

När cervixdysplasi behandlas i tid är det sällan ett allvarligt tillstånd. Utan behandling utvecklas dock uppskattningsvis 30–50 procent av fallen till livmoderhalscancer.

Vissa kvinnor drabbas av cervixdysplasi mer än en gång och behöver därför genomgå upprepade behandlingar.

I enstaka fall har kvinnor som behandlats för cervixdysplasi senare fått för tidiga förlossningar. Har du varit gravid eller planerar att bli gravid och tidigare behandlats för cervixdysplasi bör du informera din vårdgivare om detta.