Polydaktyli (extrafingar/tår) förekommer i cirka 1 av 500–1 000 levande födda. Till skillnad från vad många tror, finns det ingen signifikant könsskillnad i total prevalens – män och kvinnor drabbas lika mycket. Istället driver genetik och ursprung mönstren.
Undertypsvariationer
- Postaxial (ulnär/fibular): Extra 5:e finger eller tå. Vanligare vid afrikansk ursprung (1:150–300). Autosomalt dominant ärftlighet. Jämdelt könsfördelning.
- Preaxial (radial/tibial): Extra tumme eller stortå. Vanligare vid asiatiska och vita populationer. Vissa undertyper (t.ex. trifalangalt tumme) visar liten manlig övervikt.
- Central: Sällsynt; duplicering av 2:a–4:e finger/tår. Ingen könsskjutning.
Genetik & syndrom
- Isolerad (icke-syndromisk): Ofta autosomalt dominant (gener inkluderar GLI3, ZNF141, MIPOL1).
- Syndromisk: Över 300 syndrom (t.ex. Ellis-van Creveld, Bardet-Biedl, Greig cephalopolysyndaktyli). Ärvdhet varierar (autosomalt recessivt, autosomalt dominant, X-bundet).
Hantering
- Röntgen för att bedöma skelettanatomi.
- Kirurgi (rekonstruktion eller ablati) typiskt vid 6–12 månader för optimal funktion och utseende.
- Genetisk rådgivning vid syndromiska drag eller familjeanamnese.
Kön bestämmer inte sannolikhet – genetik och ursprung gör det.
