Håravfallsdysmorfi: när oro för håret blir en psykisk störning

Vad är håravfallsdysmorfi?

Håravfallsdysmorfi är en underkategori av kroppsdysmorfisk störning, en kronisk psykisk sjukdom som kännetecknas av att personen är fixerad vid en upplevd brist i sitt utseende – i det här fallet håret. Bristen kan vara verklig men obetydlig, eller helt inbillad. Hos vissa patienter blir tillståndet så allvarligt att de drar sig helt undan från offentliga sammanhang.

Vanliga tecken och symtom

Det finns flera tydliga tecken på att en person lider av håravfallsdysmorfi. Patienten kan vara onormalt upptagen av sitt yttre och beskriva sig själv som ful eller oattraktiv. Vanliga beteenden inkluderar:

• Överdriven tid framför spegeln – eller tvärtom, en total vägran att titta sig i spegeln
• Undvikande av sociala kontakter
• Ovilja att bli fotograferad
• Extrem självmedvetenhet och skamkänslor
• Onödigt lång tid på grooming eller sminkning i försök att dölja det upplevda håravfallet

Möjliga orsaker

Det råder ingen vetenskaplig konsensus om vad som orsakar håravfallsdysmorfi. Forskare vid Mayo Clinic tror dock att tillståndet kan ha sin grund i en kombination av faktorer, bland annat miljö- och kulturfaktorer, genetisk disposition samt biokemiska obalanser i hjärnan.

Behandlingsmetoder

Håravfallsdysmorfi är en kliniskt diagnostiserbar psykisk sjukdom som kan vara svår att behandla, särskilt om patienten inte förstår arten av sin sjukdom eller inte deltar fullt ut i behandlingen. I regel kombineras två huvudsakliga behandlingsformer:

• Psykoterapi – framför allt kognitiv beteendeterapi (KBT), som hjälper patienten att identifiera och omvärdera negativa tankemönster.
• Läkemedelsbehandling – ofta serotoninåterupptagshämmare (SSRI), vilka kan lindra de tvångsmässiga tankarna.

Kirurgiska ingrepp hjälper sällan

Enligt en rapport från National Institutes of Health (NIH) kan kosmetisk kirurgi, exempelvis hårtransplantation, visserligen korrigera den upplevda bristen – men patienter med håravfallsdysmorfi blir sällan nöjda med resultatet. Det positiva är att de flesta patienter svarar bra på farmakologisk behandling med serotoninåterupptagshämmare eller på psykologiska metoder som kognitiv beteendeterapi.

När tillståndet blir farligt

I vissa fall kan symtomen på håravfallsdysmorfi leda till en depression så djup att patienten funderar på eller försöker skada sig själv eller andra. Störningen kan också bli så invalidiserande att patienten inte längre klarar av att ta hand om sig själv. I dessa extrema fall kan psykiatrisk sjukhusvård bli nödvändig. Uppvisar du själv eller någon i din närhet dessa tecken är det viktigt att söka professionell hjälp så snart som möjligt.