Hepatit är en grupp av sex olika leversjukdomar som orsakas av virus. Typerna betecknas A, B, C, D, E och G, där C generellt anses vara den allvarligaste. Alla former av hepatit gör att levern blir inflammerad och får nedsatt förmåga att fungera.
Testning för hepatit C ingår inte i en vanlig hälsokontroll. Läkare screenar normalt endast patienter som löper förhöjd risk att ha smittats. Vilka tester som används beror på vilken information läkaren behöver för att kunna ställa en säker diagnos.
Personer med hög risk för hepatit C inkluderar de som har exponerats för infekterat blod eller vävnad, personer med tidigare eller pågående drogmissbruk, barn till kroniskt smittade mödrar samt personer med onormalt höga halter av leverenzymer.
Ett enzymkopplat immunosorbenttest (ELISA) upptäcker antikroppar mot hepatit C. Eftersom kroppen behöver tid för att bilda antikroppar kan det dröja upp till sex månader efter själva smittotillfället innan testet ger ett positivt resultat.
Om ELISA-testet visar ett positivt svar utförs ett rekombinant immunoblot-test (RIBA). ELISA-resultatet är nämligen endast ett preliminärt screeningsvar och måste alltid bekräftas med ytterligare analyser. Ett RIBA-test kan ge positivt, negativt eller obestämt svar.
För patienter som kan ha smittats nyligen används RNA-testning. Detta test kan påvisa viruset redan inom tre veckor efter expositionen och används även för att bedöma hur en patient svarar på en viss behandling.
Resultaten från steg 2, 3 och 4 sammanvägs för att diagnostisera hepatit C. Positiva svar på alla tre tester tyder på en pågående infektion, medan ett positivt ELISA-test i kombination med ett positivt svar på något av de övriga testen indikerar en tidigare genomgången eller pågående infektion.
Kontakta alltid vården om du misstänker att du har utsatts för hepatit C. En tidig upptäckt ökar chanserna till framgångsrik behandling och minskar risken för bestående leverskador.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online