Hepatit C – behandling, biverkningar och när vård behövs

Hepatit C är en virussjukdom som angriper levern, men den kan ligga i vila i årtionden utan att ge symtom och kräver inte alltid behandling. Den som får diagnosen tidigt stadium av hepatit C-virus (HCV) rekommenderas ofta att fortsätta leva som vanligt. De mer avancerade stadierna av HCV, som inte alla någonsin utvecklar, kan dock kräva olika former av behandling. Att förstå vilka behandlingsalternativ som finns gör det möjligt för patienten att fatta ett välgrundat beslut om sin vård.

Det finns tre huvudtyper av hepatit C – genotyperna 1, 2 och 3. Genotyp 1 är den vanligast förekommande.

Skäl till att behandling kan behövas

Ofta behövs ingen behandling vid hepatit C, men det finns undantag. Ett blodprov som visar på virus i blodet kan innebära behov av regelbunden behandling och medicinsk övervakning. Om en leverbiopsi visar allvarliga leverskador är behandling nödvändig. Även förhöjda nivåer av leverenzymet alaninaminotransferas (ALT) tyder på att behandling bör sättas in.

Skäl till att behandling kanske inte behövs

I många fall kräver en hepatit C-diagnos ingen omedelbar behandling. Om regelbundna provtagningar visar endast obetydliga leverskador kan läkaren välja att avstå från behandling, eftersom många behandlingsformer medför kraftiga biverkningar. Alla läkare drar dock inte samma slutsats – många anser att sjukdomen är värd att bekämpa redan från tidigaste skedet, trots risken för biverkningar.

Behandlingsmetoder mot hepatit C

Den traditionellt mest använda behandlingen har varit veckovisa injektioner med pegylerat interferon alfa i kombination med det antivirusläkemedel ribavirin (Rebetol), som tas två gånger dagligen. Denna kombinationsbehandling klarar av hepatit C hos 40–80 procent av dem som använder den. Patienter med genotyp 1 svarar positivt på behandlingen i cirka 40 procent av fallen, medan personer med genotyp 2 och 3 svarar positivt i ungefär 80 procent av fallen.

Idag används dessutom allt oftare så kallade direktverkande antivirusläkemedel (DAA) i tablettform, som botar upp till 95 procent av fallen efter åtta till tolv veckors behandling och orsakar betydligt färre biverkningar än den äldre kombinationsbehandlingen.

Biverkningar vid behandling av hepatit C

Interferonet som används i läkemedelsbehandling av HCV kan orsaka biverkningar hos vissa individer, exempelvis irritabilitet, influensaliknande symtom, sömnlöshet, trötthet, hudirritation, depression samt problem med koncentration och minne. Ribavirinet kan ge nästäppa, anemi (blodbrist), trötthet, klåda och fosterskador. Vid kombinationsbehandling kan interferon och ribavirin även utlösa självmordsbeteende eller psykos. Personer som tidigare har haft problem med depression avråds därför från denna kombinationsbehandling.

Levertransplantation och hepatit C

Vid svår leversjukdom i slutstadium kan en levertransplantation bli nödvändig. Det är dock viktigt att komma ihåg att en levertransplantation inte botar hepatit C – sjukdomen kan återkomma även efter en genomförd transplantation. Patienter med HCV som genomgår levertransplantation löper dessutom stor risk att utveckla levercirros inom fem år efter operationen.