Hepatit är en inflammation i levern. De vanligaste typerna är hepatit A, hepatit B och hepatit C. Hepatit C orsakas av viruset HCV (hepatit C-virus) och sjukdomen kan antingen vara akut eller kronisk. Akut hepatit C är en kortvarig infektion som uppstår inom sex månader efter smittotillfället. Hos de flesta drabbade utvecklar dock den akuta infektionen sig till en kronisk hepatit C, vilket gör att viruset kan finnas kvar i kroppen under många år.
Hepatit C-viruset sprids genom kontakt mellan blod och blod. När blod från en smittad person kommer in i en annan persons blodbanor överförs viruset. Detta kan ske exempelvis via delade injektionsnålar, osteriliserad medicinsk utrustning eller sårskador.
Riskfaktorerna är främst sådana situationer där en person kan komma i kontakt med någon annans blod. Den vanligaste riskfaktorn är bruk av injicerande droger. Andra faktorer inkluderar oskyddat sex med en smittad person, blodtransfusioner före år 1992 (innan rutinmässig blodtestning infördes), hemodialys samt arbete inom vården där man kan utsättas för nålstick och blodkontakt.
Hepatit C ger ofta inga symtom alls, särskilt inte i ett tidigt skede, vilket gör att många bär på viruset utan att veta om det. När symtom väl uppstår kan de innefatta:
I ett senare skede av sjukdomen, när levern har skadats allvarligt, kan ascites (vätskeansamling i buken) uppstå, liksom lättbildade blåmärken till följd av levercirros.
Eftersom sjukdomen ofta är symtomfri ställs diagnosen ibland först när avancerad leversjukdom redan har utvecklats. Hepatit C diagnostiseras med hjälp av blodprov som söker efter HCV-antikroppar – antikropparnas närvaro tyder på att hepatit C finns i kroppen. Om inga antikroppar påvisas men misstanke om hepatit C ändå kvarstår, används ett RNA-test som direkt påvisar själva virusets arvsmassa i blodet.
Tidigare bestod behandlingen av en kombinationsbehandling med peginterferon (Pegasys eller Pegintron) och ribavirin. Idag finns moderna antivirala läkemedel, så kallade direktverkande antivirala preparat (DAA), som botar över 90 procent av alla patienter och har betydligt färre biverkningar än den äldre behandlingen. Det finns för närvarande inget vaccin mot hepatit C, vilket gör det extra viktigt att skydda sig mot smitta och att testa sig vid eventuell riskexposition.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online