Hepatit C-virusets struktur – så är viruset uppbyggt

Vad är hepatit C-virus?

Hepatit C-virus (HCV) tillhör släktet hepacivirus inom virusfamiljen Flaviviridae, enligt Viral Hepatitis Prevention Board (VHPB). Viruset är ett så kallat RNA-virus med ett lipidhölje. Proteiner på virusets yta gör det möjligt för en viruspartikel (en så kallad virion) att binda till och infektera värdceller. När viruset väl har tagit sig in i en cell börjar det replikera, det vill säga bilda nya kopior av sig själv.

Yttre struktur

Det yttersta lagret hos HCV utgörs av höljet, som består av lipider (fetter). Detta lager härstammar från värdceller, enligt Microbiology and Immunology Online. I höljet sitter två glykoproteiner inbäddade, kallade E1 och E2, enligt VHPB. En enskild HCV-virion mäter mellan 30 och 60 nanometer i diameter.

Inre struktur

Inom höljet finns nukleokapsiden, som består av kärnproteinet p21, enligt VHPB. Nukleokapsiden rymmer virusets genetiska material – ett enkelsträngat RNA (ribonukleinsyra).

Infektion

HCV infekterar leverns celler, de så kallade hepatocyterna. Glykoproteinerna E1 och E2 på virusets yta känner igen och binder till receptorer på värdcellens yta, varvid virionen tas upp i cellen, enligt VHPB. Kärnproteinet klyvs därefter, och virusets RNA frisätts i värdcellens cytoplasma.

Replikation

När virusets RNA samverkar med virala enzymer, värdcellens enzymer och ribosomer startar produktionen av nya virusproteiner, enligt VHPB. De nya viruskomponenterna – proteiner och RNA – packas sedan in i nya höljen som hämtas från värdcellen, vilket bildar nya virioner.

Effekter och behandling

Efter replikationen lämnar viruset värdcellen. De nya virionerna sprids vidare och infekterar andra celler, vilket driver på infektionsprocessen, enligt VHPB. En HCV-infektion kan vara både akut och, i de flesta fall, kronisk. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har kombinationen av de antivirala läkemedlen interferon och ribavirin länge använts mot kronisk hepatit C. Numera är dock direktverkande antivirala läkemedel (DAA) standardbehandling – de botar över 95 procent av de behandlade patienterna och ger betydligt färre biverkningar än den äldre terapin.