Hepatit D är en leverinfektion som orsakas av hepatit D-viruset (HDV). Viruset är litet och ofullständigt – det kan inte föröka sig på egen hand utan behöver hepatit B-viruset (HBV) för att kunna replikera. Det innebär att endast personer som redan bär på HBV kan drabbas av hepatit D.
Infektionen kan uppstå på två sätt: som samtidig infektion (ko-infektion), där HBV och HDV smittar samtidigt, eller som superinfektion, när en person med hepatit B får HDV senare. Superinfektion är oftast allvarligare och ökar risken för kronisk leversjukdom.
Smittan överförs via kontakt med infekterat blod eller kroppsvätskor. De vanligaste smittvägarna är:
Akut hepatit D kan ge upphov till följande symtom:
Om infektionen blir kronisk kan den leda till allvarliga skador på levern, exempelvis:
Idag finns ingen botande behandling mot hepatit D, men flera behandlingsformer kan bromsa sjukdomsförloppet och förebygga komplikationer:
Behandlingen planeras alltid individuellt utifrån hur avancerad sjukdomen är, och regelbunden uppföljning hos läkare är viktig för att övervaka leverfunktionen.
Förebyggande åtgärder är det bästa sättet att undvika hepatit D. Eftersom viruset kräver HBV för att kunna föröka sig kan du inte insjukna i hepatit D om du inte har hepatit B. Du skyddar dig mot HBV genom att:
Vaccination mot hepatit B ger därmed också ett effektivt indirekt skydd mot hepatit D. Misstänker du att du har utsatts för smitta bör du kontakta vården för testning och rådgivning – ju tidigare infektionen upptäcks, desto bättre är möjligheterna att förebygga allvarliga komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online