Hepatit D (Deltahepatit) är ett defekt RNA-virus som kräver HBsAg (hepatit B ytantigen) för replikation. HDV-infektion sker endast som:
- Ko-infektion: Samtidig HBV + HDV förvärv.
- Superinfektion: HDV hos kronisk HBV-bärare (mer allvarlig, 80–90 % blir kroniska).
Transmission
Perkutan (nål), sexuell, perinatal (sällan). Samma vägar som HBV.
Kliniskt förlopp
- Akut: Feber, trötthet, gulsot, buksmärta höger övre kvadrant, mörk urin, bleka avföringar. Ko-infektion: ofta självläkande. Superinfektion: svår, snabb progress.
- Kronisk: Accelererad fibros → cirros (3× snabbare än HBV ensamt), HCC-risk ökad.
Diagnostik
- Anti-HDV IgM/IgG → bekräfta med HDV RNA PCR.
- HBV serologi (HBsAg, anti-HBc, HBV DNA).
Behandling
- Pegylaterad interferon-α (48 veckor): Endast godkänd terapi historiskt. SVR ~25–30 %. Betydliga biverkningar.
- Bulevirtid (Hepcludex): Inträdeshämmare (NTCP-blockerare) — godkänd EU (2020), under granskning US. Kombinerat med PEG-IFN → högre SVR.
- HBV-undertryckning (NUK): Tenofovir/entekavir — kontrollerar HBV men inte HDV direkt.
- Levers transplantation vid dekompenserad cirros.
Prevention
HBV-vaccinering förebygger HDV. Inget HDV-vaccin existerar.
Nyckelpoäng
HDV är ett satellitvirus som förvärrar HBV. HBV-vaccinering är enda prevention. Behandling utvecklas med bulevirtid; interferon förblir huvudstöd.
