Herpes är en familj av virus som orsakar blåsor och andra hudförändringar på olika ställen i kroppen. Viruset delas vanligtvis in i två huvudtyper: herpes simplex typ 1, som främst drabbar överkroppen och munområdet, och herpes simplex typ 2, som oftast drabbar underkroppen och könsorganen. I praktiken kan dock båda typerna ge besvär var som helst på kroppen.
Herpes är mycket smittsamt och sprids framför allt genom direkt fysisk kontakt, exempelvis via kyssar, delade redskap eller sexuellt umgänge. Det finns idag ingen botande behandling, men antivirala läkemedel kan dämpa utbrotten, förkorta läkningstiden och göra vardagen enklare för den som bär på viruset.
Om du misstänker att du har herpes är det viktigt att inte vänta med att söka vård. En tidig diagnos minskar risken att du omedvetet smittar andra och ger dig snabbare tillgång till rätt behandling.
Leta efter blåsor eller sår i och runt munnen. Herpes typ 1 orsakar ofta munsår på läpparna. Blåsorna uppträder vanligtvis i grupper, är fyllda med vätska och brister efter några dagar. När de brister bildas en skorpa, och området är då extra ömtåligt och känsligt vid beröring.
Undersök könsorganen noggrant efter tecken på rodnad, irritation eller sprucken hud. Även om herpes typ 2 oftast förknippas med utbrott i underlivet kan båda virustyperna orsaka besvär där. Såren ser ut ungefär som munsår: vätskefyllda blåsor i kluster som övergår till skorpa när de brister.
Gå igenom andra ömma områden på kroppen och se efter tecken på blåsbildning, rodnad eller inflammation. Läppar och underliv är de vanligaste platserna, men herpesblåsor kan ibland uppstå även på andra ställen – oftast samtidigt med sår på läpparna eller i underlivet.
Sök läkare om du har sår som du misstänker kan bero på herpes. Läkaren tar vanligtvis ett cellprov från såret med en bomullspinne och analyserar det för att påvisa viruset. Ett blodprov kan också användas för att spåra herpesantikroppar, vilket visar om du tidigare kommit i kontakt med viruset. Under besöket får du även frågor om din medicinska och sexuella bakgrund samt dina senaste sexualpartners – detta hjälper läkaren att bedöma smittväg och välja rätt behandling.
Kom ihåg att bara en läkare kan ställa en säker diagnos. Självbehandling utan besked från vården ökar risken för felbedömning och vidare smittspridning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online