Antikroppar mot herpes simplexvirus typ 1 och typ 2 (HSV-1 och HSV-2) visar att en persons immunförsvar har kommit i kontakt med dessa virus och bildat ett skyddande svar till följd av en infektion – oavsett om symtom någonsin uppstår eller inte.
När en person smittas av herpes simplexvirus typ 1 eller typ 2 (eller andra virala eller bakteriella infektioner) utvecklar immunförsvaret antikroppar för att bekämpa infektionen. Dessa antikroppar fungerar som kroppens minne av viruset och hjälper till att snabbare identifiera och bekämpa framtida angrepp.
Herpesinfektioner tenderar att återkomma i utbrott efter den första smittan. Utvecklingen av antikroppar mot HSV-1 eller HSV-2 innebär att framtida utbrott inte blir lika allvarliga som det första. Immunsystemet har med andra ord lärt sig att hantera viruset effektivare över tid.
Även om en person med herpesantikroppar har varit exponerad för ett herpes simplexvirus betyder det inte nödvändigtvis att personen någonsin haft märkbara symtom. Många bär på viruset utan att veta om det, eftersom infektionen kan vara helt symtomfri eller ge så lindriga besvär att de förväxlas med något annat.
Eftersom både munherpes och genital herpes kan spridas även utan synliga symtom kan en person som har antikroppar mot ett herpes simplexvirus ändå smitta andra. Detta kallas ofta asymtomatisk virusutsöndring och är en av anledningarna till att herpes är så vanligt förekommande.
Förekomsten av herpesantikroppar påvisas genom ett blodprov. Cirka 70 procent av alla vuxna är positiva för HSV-1-antikroppar, medan cirka 20 procent av de vuxna är positiva för HSV-2-antikroppar. Ett positivt testresultat bekräftar att immunsystemet har mött viruset tidigare, men säger inget om när smittan skedde eller hur allvarlig infektionen var.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online