Herpes är ett virus som sprids mellan människor genom hudkontakt. Det finns flera olika typer av herpesvirus, och många delar av kroppen kan drabbas. Det mest typiska tecknet är ett utbrott av små, vätskefyllda blåsor – men vissa personer får få eller inga symtom alls. Ett vanligt missförstånd är att ett cellprov kan upptäcka herpes. I själva verket anses cellprov inte vara en tillförlitlig metod för att diagnostisera viruset, men det finns andra noggranna tester.
När det gäller att upptäcka herpesvirus räknas inte cellprov som ett tillförlitligt diagnostiskt verktyg. Ett cellprov innebär att celler samlas in från livmoderhalsen och analyseras under mikroskop. Provets främsta syfte är att upptäcka cancer eller cellförändringar som kan leda till cancer. Det kan också avslöja godartade tillstånd, exempelvis infektioner och inflammationer.
Eftersom cellprovet inte är ett specifikt test för herpes kan viruset lätt förbises eller feldiagnosticeras – särskilt om du inte har några aktiva symtom i samband med provtagningen.
Misstänker du att du har fått herpes bör du kontakta vården så snart som möjligt. Läkaren gör då en gynekologisk undersökning med spekulum för att granska livmoderhalsen och slidan. Området mellan blygdläpparna och ändtarmsöppningen kontrolleras också efter tecken på infektion, exempelvis blåsor eller sår.
Har en kvinna utsatts för smitta kan läkaren ta ett svabprov från den infekterade vävnaden. Finns inga synliga symtom kan ett blodprov användas i stället. Tänk på att det kan ta mellan två veckor och tre månader innan kroppen har bildat de antikroppar som blodprovet söker efter. När antikropparna väl har upptäckts finns de kvar i kroppen resten av livet. Ett positivt blodprov visar därför att du har varit i kontakt med viruset, men inte när smittan skedde eller om du kommer att få utbrott i framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online