HSV, eller herpes simplex-virus, är mer allmänt känt som munsår eller feberblåsor. Viruset visar sig som ett eller flera sår på kroppens slemhinnor – exempelvis i munnen, på läpparna, i ögonen eller på underlivet. Såren är typiskt röda och svullna men kan också ha ett vitt eller grönaktigt lager. Behandling mot HSV är relativt enkel, och ju tidigare den påbörjas, desto mindre blir obehaget.
Det finns två huvudtyper av viruset: HSV-1 och HSV-2. HSV-1 är den vanligaste formen och orsakar oftast sår i nedre delen av munnen och på läpparna, medan HSV-2 främst ger upphov till sår på underlivet. Genetiskt sett skiljer de två stammarna sig endast marginellt åt, vilket innebär att man skiljer dem åt framför allt utifrån var på kroppen de förekommer – deras så kallade "preferensplats".
HSV-1 smittar betydligt lättare än HSV-2. Viruset överförs via saliv och andra orala vätskor – redan en tillfällig kyss räcker – vilket gör att de flesta människor utvecklar antikroppar mot HSV-1 någon gång under livet. Faktum är att omkring 50 procent av befolkningen har HSV-1-antikroppar redan innan tonåren. HSV-2 sprids däremot nästan uteslutande genom sexuella kontakter, vilket gör att de flesta inte får viruset förrän senare i livet. Det är också möjligt att infektionen överförs från munnen till underlivet, till exempel via oral sex.
Det finns idag inget botemedel eller vaccin mot HSV-1, men behandling finns i flera former: receptfria preparat, receptbelagda läkemedel samt icke-medicinska metoder.
Bland de receptfria alternativen återfinns ofta lokalanestetiska krämer och geler som bedövar smärtan men inte påskyndar läkningsprocessen. Dessa appliceras direkt på såret. En enkel metod utan mediciner är att lägga ett kallt kompress på blåsorna för att dämpa värken och minska svullnaden. Att regelbundet tvätta händer och ansikte hjälper dessutom till att begränsa virusets spridning.
Via läkare kan man få antivirala läkemedel i tablettform, vilka förkortar längden på ett HSV-1-utbrott.
Behandlingen av HSV-2 består främst av antivirala läkemedel i tablettform. Precis som vid HSV-1 finns ingen botande behandling, utan medicinen fungerar som en tillfällig lindring och smärtlindring. Läkemedlen kan minska smärtan i samband med genitala sår, förkorta sårets läkningstid och till och med minska risken för framtida utbrott.
Beroende på utbrottets karaktär och svårighetsgrad kan läkaren förskriva antiviral medicinering antingen under själva utbrotten eller som underhållsbehandling mellan episoderna.
Försök att undvika långvarig exponering för stress och starkt solljus, eftersom båda dessa faktorer kan förvärra ett HSV-1-utbrott eller öka risken för att ett utbrott uppstår. Om din läkare rekommenderar det bör du fortsätta ta antivirala läkemedel dagligen, även när du inte har något aktivt utbrott – det minskar risken för framtida episoder.
Kom ihåg att HSV-2 kan överföras via könsvätskor. Ta därför hänsyn till detta innan du har sexuell kontakt med en person som bär på HSV-2, och använd skydd för att minska smittorisken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online