Genital herpes är en smittsam sjukdom som orsakas av viruset herpes simplex 2 (HSV-2) och som överförs mellan människor genom oskyddat sexuellt umgänge. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC smittas upp till en miljon människor i USA varje år. Symtomen kan lindras med läkemedel, men själva infektionen går idag inte att bota. Studier från CDC visar dessutom att över 90 procent av de smittade inte visste att de bar på viruset förrän de fick ett positivt testresultat. Även helt utan synliga symtom kan HSV-2 spridas vidare. Genital herpes drabbar människor i alla åldrar och i alla delar av världen, men förekommer oftare hos kvinnor.
Vissa kvinnor som smittats med herpes får aldrig några tydliga symtom. De som gör det utvecklar dem vanligtvis inom två till tjugo dagar efter smittotillfället. Det första tecknet är en grupp varningssymtom som kallas "prodrom" och som signalerar att ett utbrott är på väg. Typiska tecken är smärta, sveda och ömhet på den plats där blåsorna snart kommer att bryta ut.
Kvinnor kan också drabbas av influensaliknande besvär, exempelvis feber, svullna körtlar, flytningar, smärta i benen och skinkorna samt en känsla av tryck nedre delen av buken. Prodromen kan pågå allt från några timmar upp till några dagar.
För de flesta kvinnor är det första utbrottet det värsta. Små kluster av blåsor uppstår där viruset trängt in i kroppen – ofta i och runt slidan, ända bak mot anus samt inne på livmoderhalsen. Blåsorna brister och blir öppna sår som under flera dagar, ibland upp till fyra veckor, långsamt bildar skorpor och läker.
Till det första utbrottet hör ofta även flytningar, feber, huvudvärk, muskelvärk, smärta vid urinering och svullna körtlar i underlivsområdet. I många fall kan en ny grupp blåsor bryta ut precis när den första börjat läka.
Enligt CDC kan kvinnor som fått sin diagnos i samband med ett första utbrott räkna med flera återkommande utbrott under det första året – vanligtvis fyra till fem. Både frekvensen och svårighetsgraden tenderar dock att minska med tiden.
De flesta kvinnor som bär på herpesviruset får aldrig aktiva sår. Andra har så lindriga symtom att de inte ens lägger märke till utbrottet, eller så misstar de en herpesblåsa för ett insektsbett eller en vanlig hudirritation. Det enda säkra sättet att veta om man bär på viruset är därför att göra ett blodprov som påvisar HSV i kroppen.
Daglig behandling med antivirala läkemedel, så kallad suppressiv terapi, minskar både svårighetsgraden och längden på utbrotten. Behandlingen sänker också risken för smittspridning via asymptomatisk "utsöndring" av virus, som kan ske genom slidväggarna även när inga symtom finns.
Det enda helt säkra sättet att undvika smitta är att avstå från sex med personer som inte bär på viruset. Kvinnor som lever med herpes bör ha ett öppet och ärligt samtal med nya partner om smittrisken – även under perioder utan symtom. Att alltid använda kondom minskar dessutom risken för överföring betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online