Bältros, eller herpes zoster, orsakas av varicella zoster-viruset – samma virus som ger barn vattkoppor. Till skillnad från bakterier och andra patogener dör virus inte när infektionen har passerat. I stället ligger de vilande i kroppen och kan blossa upp igen när immunförsvaret är försvagat. När en person får vattkoppor tar sjukdomen slut, men viruset lägger sig sedan i vila i nervrötterna. För de flesta friska människor utgör bältros inget problem – det är framför allt äldre, personer med hiv och andra med nedsatt immunfunktion som drabbas. Bältros angriper främst känslnervarna i kroppen, men kan även angripa andra nerver, till exempel de som styr ansiktsmimiken och blåsfunktionen.
Även om varicella zoster-viruset kan överföras genom direktkontakt räknas inte bältros som fullt smittsamt. Om en person med ett friskt immunförsvar, som redan har varit i kontakt med viruset, kommer i kontakt med det igen kommer immunsystemet att hindra hen från att bli sjuk. Har man däremot aldrig haft vattkoppor, aldrig vaccinerats mot dem eller har ett försvagat immunförsvar kan man utveckla vattkoppor eller bältros efter kontakt med öppna bältrosblåsor. Den vanligaste orsaken till bältros är ett försvagat immunförsvar hos en person där viruset redan finns i kroppen.
Amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC rekommenderar att riskgrupper vaccineras mot bältros (Zostavax), även om de tidigare har haft utbrott. Vaccinet kan nämligen förebygga nya utbrott – även hos dem som redan haft bältros – och minska svårighetsgraden om ett utbrott ändå inträffar. Antivirala läkemedel som valacyklovir, famciklovir och acyklovir kan användas tillsammans med smärtstillande medel för att lindra besvären under ett utbrott. Det finns ingen bot mot bältros, men antiviral behandling minskar betydligt både svårighetsgraden och längden på utbrottet.
Vid ett bältrosutbrott vaknar viruset till liv och färdas längs en nerv, vilket orsakar inflammation. Under sin färd påverkas alla strukturer som är kopplade till den nerven. Viruset kan ta sig ner längs en enskild nerv eller ett knippe nerver i samma område. Inflammationen ger upphov till kraftig smärta samt utslag eller sår längs infektionsvägen, och utslagen kan pågå från en dag till flera veckor. De vanligaste ställena för bältros är ansiktet, buken, ryggen och skinkorna. Armar och ben kan också drabbas, men det är ovanligt. Bältrosutslag uppstår oftast ensidigt (på ena sidan av kroppen), men utbrott på båda sidor är möjliga. Eftersom viruset alltid finns kvar i kroppen kan patienter drabbas av flera utbrott. Det är därför förebyggande behandling med vaccinet är så viktig.
Enligt CDC utvecklar mer än en tredjedel av alla bältrospatienter allvarliga komplikationer – och risken ökar efter 60 års ålder. Sprider sig bältros till ansiktet och ögonen kan det orsaka ansiktsförlamning, ögonskador och till och med blindhet. Bältrosinfektioner i blåsan kan leda till andra infektioner och i värsta fall njurskador. En annan vanlig komplikation är postherpetisk neuralgi (PHN) – ett tillstånd där smärtan kvarstår i månader eller till och med år efter att bältrosutslagen har läkt.
Ett bältrosutbrott i ansiktet kan leda till ett tillstånd som kallas Ramsay Hunt-syndrom. Tillståndet har symtom som liknar Bells pares, bland annat ansiktsförlamning, smärta, yrsel och lokal ömhet. Men det finns även symtom som är specifika för Ramsay Hunt, exempelvis hörselnedsättning (om varicella zoster-viruset påverkar hörselnerven), blåsor från bältrosutslagen och svullna lymfkörtlar. Ramsay Hunt brukar pågå lika länge som själva bältrosutbrottet, men kan vara längre om det finns bestående nervskador.
De flesta tänker på bältros som en hudsjukdom. Bältros är i själva verket en neurologisk sjukdom, på grund av hur varicella zoster-viruset angriper nerverna. Det är därför viruset kan sprida sig till områden som man normalt inte förknippar med huden. När en nerv irriteras blir den inflammerad, vilket försämrar funktionen hos nerven och de strukturer som är kopplade till den. När det gäller blåsan kan nerverna bli överaktiva och överstimulera musklerna som drar ihop blåsan – vilket orsakar trångsinontinens och andra symtom på överaktiv blåsa. Nerverna kan också sluta fungera, vilket stör signalerna från blåsan till hjärnan. När detta händer kan slutmusklerna (sfinktrarna) inte längre fungera ordentligt, vilket orsakar antingen urinläckage eller urinretention.
Kontakta vården så snart du misstänker bältros, helst inom 72 timmar efter att utslagen dyker upp. Tidig antiviral behandling ger bäst effekt och minskar risken för långvariga komplikationer som postherpetisk neuralgi. Sök akut vård om utslagen sitter nära ögonen, eller om du får hög feber, svår smärta eller tecken på att infektionen sprider sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online