Herpes simplex-virus (HSV) är en mycket vanlig virusinfektion som kan diagnostiseras med flera olika metoder. Vilket test som väljs beror bland annat på om infektionen är aktiv eller om patienten tidigare har varit utsatt för viruset. Här går vi igenom de viktigaste screeningteknikerna.
Serologi är den mest använda metoden för att upptäcka herpesinfektion. Vid undersökningen analyseras ett blodprov för att påvisa antikroppar mot HSV.
Viralodling betraktas som guldstandarden vid diagnos av herpesinfektion. Ett vätskeprov tas från det drabbade området och odlas sedan i laboratorium för att påvisa viruset. Metoden är säker men tar längre tid än moderna molekylära tester.
PCR är ett molekylärt test som kan detektera virusets arvsmassa (DNA) i ett vätske- eller vävnadsprov. Metoden är mycket känslig och används ofta när en snabb och tillförlitlig diagnos behövs.
DFA-testet är en snabb metod som påvisar förekomsten av HSV-antigener i ett vätske- eller vävnadsprov. Resultatet får vanligtvis fram inom kort tid, vilket gör testet praktiskt i klinisk vardag.
Vattkoppor och bältros orsakas av varicella-zostervirus (VZV). Även för denna infektion finns flera diagnostiska metoder tillgängliga, vilka i stort sett motsvarar dem som används för HSV.
VZV-serologi är den vanligaste metoden för att upptäcka VZV-infektion. Ett blodprov analyseras för att påvisa antikroppar mot viruset.
Viralodling är guldstandarden för diagnos av VZV-infektion. Ett vätskeprov från det drabbade hudområdet samlas in och odlas i laboratorium för att identifiera viruset.
PCR kan detektera VZV:s DNA i ett vätske- eller vävnadsprov och är en högsensitiv metod som ger snabba och tillförlitliga resultat.
DFA-testet är ett snabbtest som påvisar VZV-antigener i ett vätske- eller vävnadsprov och används ofta som ett snabbt komplement till övriga metoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online