Det finns åtta olika herpesvirus (familjen Herpesviridae) som kan orsaka sjukdom hos människor. Tre av dessa virus ligger bakom utslag med blåsor vid totalt fyra olika tillstånd. Utslagen kan se ganska likartade ut, men de åtföljs av olika symtom och skiljer sig åt i både allvarlighetsgrad och smittsamhet.
De herpesvirus som ger upphov till blåsor är av den typ som efter den första infektionen gömmer sig i ett vilande (latent) stadium i kroppens nervceller. Övriga herpesvirus går i stället latent i immunceller och orsakar inte blåsor. Två av dem, humant herpesvirus 6 (HHV-6) och HHV-7, orsakar dock tredagarsfeber (roseola), en vanlig barnsjukdom som ger utslag men utan blåsor.
Alla tre blåsbildande virus svarar på behandling med samma grupp antivirala läkemedel: aciklovir, valaciklovir och famciklovir. Hos personer med försvagat immunförsvar, exempelvis vid avancerad hiv-infektion, kan alla herpesvirus dessutom ge upphov till betydligt allvarligare infektioner.
Munherpes, som oftast kallas munsår, orsakas av humant herpesvirus 1 (HHV-1, även benämnt HSV-1) och ibland av HHV-2, som annars främst orsakar genital herpes. Infektionen ger vätskefyllda blåsor ovanpå ett rodnat område. Under utbrottets gång spricker blåsorna och övergår så småningom i sårskorpor. Blåsorna sitter vanligen i ansiktet, ofta runt läpparna, men kan ibland uppstå inne i munhålan. Det är då viktigt att skilja munherpes från aftösa sår (after), som inte är smittsamma.
Innan ett utbrott bryter ut upplever många en så kallad prodrom – en brännande, stickande eller kliande känsla exakt där munsåret senare visas. Detta är ett tydligt tecken på att viruset håller på att aktiveras.
Munsår är som mest smittsamt när blåsorna är aktiva. Enligt Mayo Clinic går det dock att smitta även utan synliga besvär, exempelvis genom nära hudkontakt eller genom att dela glas, bestick och handdukar.
De flesta fall av genital herpes orsakas av HHV-2, men en växande andel beror på HHV-1. Precis som vid munherpes kommer ofta en prodrom med stickningar eller klåda, följt av ett rodnat utslag och vätskefyllda blåsor som så småningom bildar sårskorpor. Viruset är som mest smittsamt under ett aktivt utbrott, men kan även överföras via hudkontakt eller delade föremål när inga besvär finns.
Personer med återkommande utbrott kan få så kallad suppressiv behandling – en daglig tablettkur med antivirala läkemedel som minskar antalet utbrott och samtidigt sänker risken att smitta partner. Sexuell kontakt bör undvikas under aktiva utbrott. Kondomer och slicklappar minskar smittrisken, men skyddar inte helt, eftersom viruset kan överföras via hud som inte täcks av skyddet.
Vattkoppor orsakas av varicella-zosterviruset (VZV, HHV-3). Sjukdomen är klassisk barndomssjukdom, men den som aldrig haft vattkoppor kan insjukna i alla åldrar. Liksom mun- och genital herpes ger vattkoppor ett rodnat utslag med vätskefyllda blåsor som efterhand bildar sårskorpor. Den stora skillnaden är att utslagen vid vattkoppor sprider sig över hela kroppen, medan utslagen vid mun- och genital herpes är lokaliserade till ett avgränsat område.
Vattkoppor smittar både genom direktkontakt med blåsorna och via luftvägarna vid hosta och nysningar, enligt Mayo Clinic. Sjukdomen är mycket smittsam, särskilt några dagar innan utslagen syns.
Bältros orsakas också av varicella-zosterviruset. När vattenkopporna har läkt gömmer viruset sig i en nervcell och kan ligga vilande i åratal eller till och med decennier. Om viruset senare aktiveras igen – ofta i samband med stress, hög ålder eller nedsatt immunförsvar – uppstår bältros.
Till skillnad från vattkoppor begränsas utslaget och den ofta kraftiga smärtan till området längs just den nerv där viruset legat latent. Detta motsvarar vanligen ett band runt bålen eller på skinkorna, men ansiktet och andra kroppsdelar kan också drabbas. Blåsorna är vätskefyllda och läker normalt inom två till fyra veckor, men vissa får långvarig nervsmärta, så kallad postherpetisk neuralgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online