En patient som har fått en aids-diagnos lever med ett livslångt tillstånd som går igenom olika faser. Både vårdpersonal och patienter måste ta en aktiv roll i att hantera sjukdomen. Även om det inte finns några belägg för att nuvarande behandlingsmetoder kan bota en person som smittats av hiv – viruset som orsakar aids – ger behandlingen ändå begränsade framgångar när det gäller att kontrollera viruset under den tid den pågår. En avgörande faktor för framgångsrik behandling är att patienten följer den ordinerade behandlingen korrekt.
Utbildning är det första steget i vården av aidspatienter. Patienter bör få praktisk och korrekt information om sin sjukdom samt en tydlig förklaring av hur behandlingen fungerar. Ett stort problem för läkare som behandlar aids är utvecklingen av resistens mot antiviral behandling. Detta sker särskilt när patienter inte tar sina läkemedel vid rätt tidpunkt. Om rätt doser inte ges vid rätt tidpunkt blir vissa viruspartiklar kvar i patientens kropp, vilket gör att viruset kan utveckla resistens mot läkemedlen. Patienter som förstår hur behandlingen fungerar följer den oftare korrekt.
Aids främsta effekt är att patientens förmåga att hantera infektioner och andra sjukdomar minskar. Därför bör vården av aidspatienter inkludera regelbundna kontroller samt särskild omsorg om allmän hälsa och näring. Hur ofta kontrollerna sker beror på symtomen och sjukdomens stadium. Mår patienten bra kan två besök per år räcka, medan de som har börjat få symtom och får antiviral behandling behöver mer frekventa besök hos vården.
Den vård en aidspatient behöver beror på vilket stadium av sjukdomen personen befinner sig i. Det första stadiet inträffar cirka två veckor efter smittan och kännetecknas av influensaliknande symtom som vanligtvis försvinner inom några veckor. Symtomen är ofta tillräckligt allvarliga för att patienten ska söka vård, men enligt Avert, en internationell aidsorganisation, missas hiv-diagnosen ofta i detta tidiga skede.
Det andra stadiet är en kronisk asymptomatisk infektion som kan pågå i flera år utan några märkbara symtom. Under denna period måste läkarna avgöra när antiviral behandling bör påbörjas.
Det tredje stadiet inträder när kroppens immunförsvar är nedsatt och allvarliga symtom börjar uppstå, såsom ovanliga infektioner, viktnedgång, demens och olika former av cancer. I detta skede arbetar vårdpersonalen med att behandla de infektioner och cancersjukdomar som uppstår. Om inte hiv bromsas upp fortsätter patientens hälsa att försämras.
Huvudbehandlingen mot aids är antiretrovirala läkemedel. Dessa används för att förebygga den skada som hiv orsakar och för att fördröja sjukdomens symtomatiska stadium. En kombination av minst tre antiretrovirala läkemedel används för att hejda virusets tillväxt och fördröja resistensutveckling mot behandlingen. När behandlingen ska påbörjas avgörs utifrån befintliga medicinska tillstånd som hepatit, tuberkulos eller graviditet, patientens vikt samt en bedömning av patientens beredskap för behandling. Valet av antiretroviralt läkemedel avgör också vilka tester som behöver göras. Överväger läkarna exempelvis AZT bör ett hemoglobintest tas.
Vården av en aidspatient måste även omfatta rådgivning och stöd för att hantera den ångest, depression och stigma som ofta följer med sjukdomen. Ett gott psykologiskt bemötande bidrar till bättre livskvalitet och ökar chanserna att patienten klarar av sin behandling.
Opportunistiska sjukdomar som lättare drabbar aidspatienter måste förebyggas genom att undvika exponering, genom effektiv övervakning och med hjälp av profylaktiska läkemedel. Förebyggande arbete innebär också att hindra att andra personer smittas av hiv. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) ska standardiserade skyddsåtgärder tillämpas, såsom användning av kondomer, säker hantering av blod och injektioner samt postexpositionsprofylax.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online