PEP: Behandling efter exponering för HIV

Behandling efter exponering för HIV, så kallad PEP (postexpositionsprofylax), har funnits tillgänglig för vårdpersonal i många år, men har länge varit svåråtkomlig för allmänheten enligt rekommendationer från National Institutes of Health:s AIDSinfo-panel. Även om behandlingen visat sig vara effektiv finns det flera faktorer som gör en utbredd tillgänglighet svår, om inte omöjlig.

Funktion

Postexpositionsprofylax med antiretrovirala läkemedel är endast tillgänglig på recept och består vanligtvis av en kombination av tre läkemedel som tas i upp till sex veckor efter exponeringen. Syftet är att förhindra att viruset etablerar sig i kroppen efter en eventuell smitta.

Tillgänglighet

Tillgången till behandling efter exponering beror i hög grad på hur exponeringen skedde. Smitta inom vården bedöms oftast som en olyckshändelse i engångssammanhang och behandlas därför rutinmässigt. Vid exponering i andra miljöer, till exempel genom oskyddat sex eller delning av kanyler, kan det vara svårare att få tillgång till behandlingen, även om riktlinjerna i många länder idag har utökats.

Kostnad

AVERT, en internationell välgörenhetsorganisation för HIV och aids, uppskattar att kostnaden för ett enda läkemedel uppgår till 1 000 dollar eller mer per månad. Ett typiskt tresläkemedelsförlopp kan därmed kosta 3 000 dollar eller mer för en enda behandlingsomgång. I länder med subventionerad sjukvård kan kostnaden för patienten dock vara betydligt lägre.

Biverkningar

National Institutes of Health listar flera biverkningar hos antiretrovirala läkemedel, bland annat hudutslag, illamående, diarré, trötthet, yrsel, urinvägsinfektion och nedsatt njurfunktion. I allvarligare fall kan organpåverkan uppstå. Biverkningarna är ofta tillfälliga, men de kan göra det svårt att fullfölja hela behandlingsperioden.

Effektivitet

Enligt en studie av D.K. Henderson, A.J. Saah, B.J. Zak och andra är postexpositionsprofylax upp till 70 procent effektiv om den tas korrekt. Det är avgörande att behandlingen påbörjas så tidigt som möjligt, helst inom 72 timmar efter exponeringen, och att samtliga doser tas enligt ordination. Felaktig eller ofullständig medicinering kan leda till att en HIV-infektion inte förhindras.