Det finns ett flertal lagar som rör HIV och AIDS, och de flesta av dem handlar om frågan vem som har rätt att känna till en persons hivstatus – samt om att skydda hivpositiva individer från diskriminering. I de flesta fall är det upp till den enskilda individen att bestämma vem hen berättar om sitt tillstånd för, men det finns vissa undantag.
Även om hivinfektion och AIDS idag kan behandlas så effektivt att smittade personer kan leva relativt normala liv, finns det fortfarande en stigma kring sjukdomen som kan leda till diskriminering. Lagarna om informationslämning vid AIDS är utformade för att hjälpa dessa individer skydda sig mot orättvis behandling på grund av sin hivstatus.
Hivpositiva personer är i allmänhet inte skyldiga enligt lag att avslöja sin status för arbetsgivare eller kollegor. I de flesta delstater finns dessutom lagar som förhindrar orättvis uppsägning med hänvisning till att en person är hivpositiv, i de flesta yrken.
När en person får diagnosen hiv behöver hen inte berätta om sin status för några vänner eller familjemedlemmar – med undantag för en make eller maka. På samma sätt får vårdpersonal inte lämna ut en vuxen patients hivstatus till vänner eller anhöriga utan patientens samtycke.
Även om det i allmänhet inte finns några lagar som kräver att en hivpositiv person avslöjar sin status för vårdpersonal, är det viktigt att frivilligt lämna denna information som en del av sin medicinska bakgrund. Det gör det möjligt för vårdpersonalen att skydda sig själva och ger dem den information de behöver för att kunna ställa rätt diagnos och ge korrekt behandling.
Ett stort undantag från lagarna om informationslämning gäller i många delstater makar och sexualpartners. Det kan utgöra ett brott att ha oskyddat samlag med någon utan att avslöja sin hivstatus, trots att man känner till den. I vissa delstater kan smittspridning utan informationslämning till och med åtalas som dråp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online