HIV infekterar inte neuroner direkt. Istället invaderar det gliaceller (mikroglia och astrocyter) i det centrala nervsystemet, vilket utlöser kronisk neuroinflammation och frigör neurotoxika virala proteiner (gp120, Tat) och inflammatoriska cytokiner. Denna "bystander injury" driver HIV-associerade neurokognitiva störningar (HAND).
HAND-spektrumet
- Asymtomatisk neurokognitiv funktionsnedsättning (ANI): Avvikande testvärden bara; ingen funktionspåverkan i vardagen.
- Mild neurokognitiv störning (MND): Märkbar men mild inblandning i komplexa uppgifter (arbete, ekonomi).
- HIV-associerad demens (HAD): Allvarlig kognitiv, motorisk och beteendemässig nedgång. Nu sällsynt i ART-eran.
Vanliga symtom
- Minnesluckor, sänkt processningshastighet, svårigheter att koncentrera sig.
- Exekutiv dysfunktion: problem med planering, organisation, beslutsfattande.
- Humörförändringer: apati, depression, irritabilitet; sällan psykos.
- Motorsika tecken: sänkt gang, balanssvårigheter, finmotorisk tremor.
Hantering: ART är hörnstenen
- Effektiv antiretroviral terapi (ART): Undertrycker virusreplikering i CNS (penetration varierar per läkemedel). Detta är den singelt mest effektiva förebyggande och behandling.
- Neuropsykologisk testning: Baslinje och periodisk övervakning för att upptäcka subtil nedgång.
- Komorbiditetskontroll: Aggressivt hantera kardiovaskulära riskfaktorer (diabetes, hypertoni, dyslipidemi) som accelererar kognitiv åldring.
- Symptomatisk vård: Behandla depression, sömnstörningar, neuropatisk smärta.
Med modern ART är allvarlig HAD ovanlig, men mildare former (ANI, MND) kvarstår hos 30–50% av personer med HIV. Rutinmässig kognitiv screening rekommenderas som del av omfattande HIV-vård.
