Många som har riskerat att ha utsatts för humant immunbristvirus (hiv) väntar på att de första symtomen ska visa sig innan de testar sig eller söker vård. Det är dock ett farligt antagande. Hivsymtom hänger nämligen direkt samman med virusmängden i kroppen, och ironiskt nog har nysmittade ofta få eller inga symtom alls under den tidiga fasen.
Vissa hivpositiva utvecklar något som känns som en kraftig förkylning eller influensa kort efter att de blivit smittade. Enligt Mayo Clinic kan symtom som huvudvärk, halsont, svullna lymfknutor och hudutslag uppstå två till fyra veckor efter smittan. Detta skede kallas akut hivinfektion eller primärinfektion, och under denna period är virusmängden i blodet mycket hög, vilket gör personen extra smittsam.
Eftersom dessa symtom lätt förväxlas med en vanlig virusinfektion missas smittan ofta. Det enda säkra sättet att veta sin hivstatus är därför att göra ett hivtest.
Tidiga symtom – eller avsaknad av symtom – säger ingenting säkert om en eventuell hivsmitta. San Francisco AIDS Foundation rapporterar att det kan ta tre till sex månader innan antikropparna mot viruset kan påvisas med säkerhet i ett test. Därför rekommenderas ett hivtest både tre och sex månader efter en möjlig exponering för att fastställa hivstatus med största möjliga säkerhet.
I Sverige erbjuds kostnadsfria och anonyma hivtester på bland annat ungdomsmottagningar, vårdcentraler och sexualhälsomottagningar. Snabbtester kan ge svar på bara några minuter.
Om infektionen inte behandlas kan tydligare symtom på hiv utvecklas åtta till tio år efter själva smittotillfället. Då kan symtom som kronisk trötthet, återkommande utslag, huvudvärk och svampinfektion i munnen (soor) uppstå, ofta tillsammans med samma influensaliknande besvär som under den tidiga infektionsfasen. I det här skedet har immunförsvaret vanligtvis försvagats avsevärt, och obehandlad hiv kan slutligen övergå i aids.
En person som får en hivdiagnos behöver inte nödvändigtvis utveckla några symtom alls – särskilt inte om hivmedicinering tas regelbundet. Modern antiretroviral behandling kan hålla virusmängden på odetekterbara nivåer, vilket innebär att viruset inte kan påvisas i blodprover. Enligt principen U=U (Odetekterbart = Överförs ej) överför en person med odetekterbar virusmängd inte hiv vid sexuella kontakter. Många som behandlas för hiv lever idag ett långt och friskt liv.
En hivpositiv person utan symtom kan ändå vara smittsam, om inte virusmängden är odetekterbar genom behandling. Därför är det viktigt att alla som bär på viruset använder skydd vid varje sexuellt umgänge, om inte båda parter känner till sin status och smittorisken bedömts som obefintlig.
Om du misstänker att du har utsatts för hiv, kontakta vården så snart som möjligt. Vid en nylig exponering kan så kallad PBE-behandling (postexpositionsprofylax) ibland ges inom 48–72 timmar för att förhindra att smittan etableras. Att testa sig regelbundet är det bästa sättet att skydda både sig själv och andra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online