Sex månader efter en HIV-infektion har sjukdomen vanligtvis nått sitt andra stadium – det asymptomatiska stadiet. Under denna period finns inga märkbara symtom på HIV. Eftersom symtomen uteblir helt, och de tidiga symtomen vid akut HIV-infektion dessutom ofta är ospecifika, är det många som inte vet att de bär på viruset.
De enda symtom som förekommer under de första sex månaderna är de som hör till den akuta HIV-infektionen. Dessa symtom uppstår vanligtvis två till fyra veckor efter smittotillfället och varar i upp till en månad. Symtomen beror på att immunförsvaret gör sitt första försvar mot viruset, vilket leder till så kallad serokonverteringssjukdom – kroppens reaktion när den börjar bilda antikroppar.
Vanliga symtom vid serokonvertering är:
Serokonverteringssymtomen uppträder oftast inom två till fyra veckor efter smittan och lägger sig normalt inom en månads tid.
När serokonverteringssymtomen har lagt sig går HIV-sjukdomen in i sitt längsta skede: det asymptomatiska stadiet. Detta skede varar i genomsnitt tio år, och under hela perioden finns inga synliga symtom.
Symtomen återkommer först när immunförsvaret blivit allvarligt försvagat av viruset, vilket sker i det tredje stadiet av HIV-sjukdomen (symtomatisk HIV). Detta skede kännetecknas av en kronisk, förkylningsliknande sjukdom med symtom som nattsvettningar, svampinfektioner, viktnedgång samt hud- och andningsproblem.
Symtomen vid akut HIV-infektion liknar dem vid många andra virala infektioner, vilket innebär att en HIV-diagnos inte kan ställas enbart utifrån symtom.
Ett HIV-test är det enda sättet att få klarhet i sin HIV-status. De flesta tester söker efter antikroppar mot viruset, vilket betyder att de bygger på serokonverteringen – att kroppen hunnit bilda en mätbar mängd antikroppar. Denna process tar i genomsnitt cirka en månad efter smittotillfället. Den som misstänker att hen utsatts för smitta, exempelvis genom oskyddat sex eller delade sprutor, bör därför testa sig en månad eller senare efter den möjliga exponeringen. Tänk på att ett negativt test kan behöva upprepas för att ge ett säkert svar.
Att känna till sin HIV-status gör det möjligt att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att skydda andra. Använd alltid barriärskydd vid vaginalt och analt samlag. Kvinnokondom kan användas för både vaginalt och analt samlag av par som inte vill använda manlig kondom. Vid oralsex bör kondom eller slicklapp (vid cunnilingus) användas. Dela aldrig sprutor eller kanyler med andra.
Genom att känna till sin HIV-status kan man också följa sjukdomens utveckling genom virallastmätningar och CD4-tester (CD4 är en typ av immuncell som HIV angriper). Med denna kunskap kan den drabbade och behandlande läkaren tillsammans fatta välgrundade beslut om behandling och hälsoskötsel.
Dagens antiretrovirala behandling (ART) gör det möjligt för personer med HIV att leva ett långt och friskt liv, och en välbehandlad person med osläckbar virallast kan inte heller smitta sina sexualpartners. Ju tidigare diagnosen ställs och behandlingen påbörjas, desto bättre blir prognosen – ännu ett skäl att testa sig regelbundet om man haft riskexponering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online