Tydliga visuella symtom för att diagnostisera förvärvat immunbristsyndrom (AIDS) finns egentligen inte. I stället är det ofta symtom på andra opportunistiska infektioner – orsakade av organismer som normalt inte ger upphov till infektion hos friska människor – som leder till testning och därmed en AIDS-diagnos. I ett sent skede av sjukdomen kan själva hiv-viruset, retroviruset som orsakar AIDS, dessutom ge unika synbara symtom.
I samband med den första hiv-infektionen uppvisar många få eller inga symtom alls, men det är vanligt att smittade personer utvecklar influensaliknande besvär två till fyra veckor efter smittotillfället. Dessa symtom kallas akut retroviralt syndrom (ARS) och kan omfatta synbara tecken som tillfälligt svullna lymfknutor och hudutslag, samt icke-synbara symtom som feber, huvudvärk och halsont.
Många hiv-smittade förblir symtomfria i upp till nio år – eller betydligt längre om de får antiretroviral behandling (ART), vilket kan förlänga tiden mellan hiv-infektion och insjuknande i AIDS. Under hela denna period fortsätter viruset dock att föröka sig och förstöra immunceller. Så småningom övermannar viruset immunsystemet helt, vilket resulterar i infektioner eller kroniska besvär.
Synbara symtom i detta skede inkluderar ihållande svullna lymfknutor och oförklarlig viktminskning. Icke-synbara symtom är bland annat oförklarlig diarré, långvarig feber, hosta och andningsbesvär.
Runt tioårsstrecket, eller senare om antiretroviral behandlingen fungerar väl, börjar allvarligare symtom framträda. Vid det här laget uppfyller infektionen de formella kriterierna för en AIDS-diagnos. Skadorna på immunsystemet är då så omfattande att kroppen blir sårbar för flera olika opportunistiska infektioner samtidigt.
Synbara symtom kan vara ovanliga lesioner eller vita fläckar i munnen eller på tungan samt markant viktminskning. Icke-synbara symtom omfattar nattsvettningar och frossbrytningar, feber över 38 grader Celsius under flera dagar eller veckor, andningsproblem och torrhosta, kronisk diarré, suddig eller förvrängd syn samt huvudvärk.
Symtom från själva hiv-infektionen kan också visa sig – observera att många av dem liknar symtomen vid opportunistiska infektioner. De innefattar genomsvettiga nätter med frossa, ihållande trötthet, feber över 38 grader i tre veckor eller mer, svullna lymfknutor under mer än tre månader, kronisk huvudvärk och obehandlingsbar diarré.
Ett allvarligt resultat är wasting-syndromet (kakexi), det vill säga en ofrivillig viktminskning på 10 procent eller mer av kroppsvikten, orsakad av den pågående febern och den kroniska diarrén.
Hos drabbade barn kan vanliga barndomsjukdomar få allvarliga konsekvenser. Exempel på sådana sjukdomar är öroninflammation (otitis media), lunginflammation och halsmandelsinflammation. Andra utvecklingsrelaterade symtom kan vara utebliven normal viktökning, onormala tillväxtmönster, gångsvårigheter samt försenad eller stannad kognitiv utveckling.
Eftersom många hiv-smittade endast har lindriga symtom – eller inga alls – under många år är symtomen ensamt en otillförlitlig grund för att avgöra om någon bär på viruset eller har utvecklat AIDS. Endast en hiv-test kan ge svar. Har du varit utsatt för smittorisk, kontakta vården för rådgivning och testning – ju tidigare diagnos ställs, desto bättre blir prognosen med modern antiretroviral behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online