Vid behandling av hivinfektion används ett brett spektrum av antiretrovirala läkemedel, som oftast kombineras till en behandlingsplan med flera preparat – så kallad HAART (högeffektiv antiretroviral terapi). Dessa läkemedel kan orsaka många olika biverkningar, allt från lindriga till mycket allvarliga. Varje preparat har sitt eget spektrum av biverkningar, och det går inte att förutsäga exakt hur en enskild person kommer att påverkas av behandlingen.
Enligt Avert.org är de vanligaste biverkningarna vid antiretroviral hiv-behandling totalt sett diarré, illamående, kräkningar, hudutslag och lipodystrofi (en omfördelning av kroppsfett).
Nukleosidanaloga revers transkriptashämmare (NRTI) kan som läkemedelsgrupp orsaka biverkningar som laktatacidos (en ansamling av mjölksyra i blodet), fettlever och lipodystrofi. Enligt HIV InSite kan NRTI-preparatet abakavir dessutom utlösa en svår överkänslighetsreaktion.
Icke-nukleosidanaloga revers transkriptashämmare (NNRTI) förknippas framför allt med hudutslag, men även med två allvarliga hudtillstånd: Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, där hudceller dör och huden delvis stöts bort. Enligt HIV InSite kan NNRTI också ha allvarliga interaktioner med andra läkemedel.
Proteashämmare (PI) ger framför allt metaboliska biverkningar, till exempel ökad mängd fett i blodet, högt blodsocker, insulinresistens och lipodystrofi. Enligt HIV InSite kan proteashämmare även öka blödningsbenägenheten hos personer med hemofili, och i likhet med NNRTI interagerar de med andra läkemedel.
Utöver dessa finns tre ytterligare klasser av antiretrovirala läkemedel, som var och en bara omfattar ett preparat. Enligt HIV InSite kan fusionshämmaren enfuvirtid orsaka reaktioner på injektionsstället, minskad bildning av vita blodkroppar och ökad risk för lunginflammation. Maravirok, en kemokinkoreceptorantagonist, kan ge biverkningar som diarré och illamående, leverinflammation (hepatit), infektioner i övre luftvägarna, trötthet, yrsel samt allmän värk i kroppen. Integlashämmaren raltegravir kan orsaka mag- och tarmbesvär, påverkan på leverfunktionen, huvudvärk och muskelvärk, yrsel, märkliga drömmar, hudutslag och trötthet.
Det är viktigt att du som tar antiretrovirala läkemedel berättar för din läkare om vilka biverkningar du upplever. Är biverkningarna allvarliga kan behandlingsplanen behöva anpassas – men behandlingen bör aldrig ändras eller avbrytas på egen hand, utan alltid i samråd med läkare.
Tack vare moderna kombinationsbehandlingar tolereras dagens hiv-vård i allmänhet betydligt bättre än tidigare generationers läkemedel, och många patienter får få eller måttliga besvär. Regelbundna kontroller av blodvärden och en god dialog med vårdteamet är dock avgörande för en trygg och effektiv behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online