Hiv (humant immunbristvirus) genomgår fyra olika stadier, och varje stadium medför sina egna symtom. Vid akut hivinfektion – sjukdomens första stadium – är symtomen lindriga och ospecifika, medan det andra stadiet helt saknar symtom. Av den anledningen vet många människor inte att de har smittats. Det enda sättet att få veta sin hivstatus innan symtomen visar sig är att testa sig.
Akut hivinfektion är det första stadiet av hiv och kallas även serokonversionssjukdom eller akut retroviralt syndrom. Stadiet omfattar allt som händer från smittotillfället fram till att symtomen läker ut, vanligtvis inom den första månaden efter smitta.
Symtomen i detta skede inkluderar värk i kroppen, halsont, svullna lymfknutor, huvudvärk, feber, hudutslag, trötthet, aptitlöshet och andra mag–tarmproblem. Dessa symtom liknar till stor del dem som orsakas av andra virus, till exempel förkylning eller influensa, och räcker därför inte ensamma för att ställa en hivdiagnos.
Under det andra stadiet, den symtomfria fasen, uppstår inga symtom alls. Detta är den längsta fasen av hivsjukdomen och varar i genomsnitt tio år. Eftersom symtomen uteblir är det många som inte vet att de bär på viruset – man kan helt enkelt inte se på en person om hen är hivpositiv.
Att symtomen är frånvarande eller milda tidigt i sjukdomsförloppet gör testningen extra viktig. Personer som misstänker att de har utsatts för smitta – genom oskyddat vaginal-, anal- eller oralsex eller via delade injektionsnålar – bör testa sig tidigast cirka en månad efter den möjliga exponeringen. Så lång tid tar det normalt för kroppen att bilda en mätbar nivå av antikroppar mot viruset, vilket är vad de flesta hivtest söker efter.
Modernare tester, så kallade kombinationstester av fjärde generationen, kan dessutom spåra både antikroppar och virusets p24-antigen och därmed upptäcka en infektion tidigare, ofta redan två till sex veckor efter smitta. I Sverige erbjuder vårdcentraler, ungdomsmottagningar och sexualhälsomottagningar hivtestning – ofta kostnadsfritt och ibland med möjlighet till anonym provtagning.
Det tredje stadiet, symtomatisk hiv, följer efter den symtomfria fasen och varar vanligtvis mellan ett och tre år. Under denna period utvecklas långdragna, influensaliknande besvär. Andra typiska tecken i detta skede är nattsvettningar, kraftig viktminskning, svampinfektioner samt problem med huden och andningsvägarna.
Aids diagnostiseras hos hivpositiva personer när kroppen inte längre klarar av att bekämpa infektioner på egen hand – när den cellmedierade immuniteten gått förlorad. Aids är ett syndrom som kännetecknas av fyra typer av tillstånd: opportunistiska infektioner, wasting (svårt undernäringstillstånd med kraftig viktminskning), cancer och neurologiska problem.
Opportunistiska infektioner (OI) uppträder främst hos personer med kraftigt skadat immunförsvar, eller ger betydligt allvarligare symtom hos personer med nedsatt immunförsvar. Några vanliga exempel är toxoplasmos (en parasitsjukdom i hjärnan), pneumocystispneumoni, herpesvirus – bland annat cytomegalovirus, som kan leda till blindhet – samt soor, en svampinfektion i munnen.
Cancerformer som förekommer vid aids inkluderar Kaposis sarkom, en hudcancer som ger violette eller andra mörka hudförändringar, samt lymfom – cancer i de immunceller som hiv riktar sig mot.
Det allvarligaste neurologiska tillståndet vid aids är aidsrelaterad demens (ADC, AIDS dementia complex). Den kan leda till förändringar i motorik, beteende och tankeförmåga.
Idag finns effektiva antiretroviral behandling (ART) som håller virusmängden under kontroll och gör att personer med hiv kan leva ett långt och hälsosamt liv. En person som får behandling och når en så kallad otekterbar virusspridning överför inte viruset vid sexuella kontakter (U=U). Ju tidigare diagnosen ställs och behandlingen påbörjas, desto bättre blir prognosen – ännu ett skäl att regelbundet testa sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online