Hiv (humant immunbristvirus) är det virus som orsakar aids (förvärvat immunbristsyndrom). Om smittan får fortskrida obehandlad kan den så småningom leda till allmän svaghet, allvarlig sjuklighet och död. Viruset dödar dock inte sin värd direkt. I stället skriver det in sitt RNA i kroppens celler och bryter gradvis ner immunsystemet. Den smittade avlider därför sällan av viruset i sig, utan av infektioner och sjukdomar som kroppen inte längre klarar av att försvara sig mot.
Det finns ännu ingen behandling som helt botar hiv – den som smittas bär på viruset resten av livet. Däremot tar det ofta många år innan hiv utvecklas till aids. Viruset kan ligga relativt vilande i blod- och immunsystemet under lång tid innan sjukdomen bryter ut, vilket innebär att många lever med hiv utan att veta om det. Med dagens moderna behandling kan dock de flesta hålla virusnivån under detekteringsgränsen och leva ett långt och hälsosamt liv. En person med välbehandlat och osynligt virus kan dessutom inte överföra smittan sexuellt – något som ofta sammanfattas i principen ”ej spårbart = ej smittsamt”.
Behandling av hiv och aids bygger på kombinationer av antiretrovirala läkemedel som hämmar virusets replikation och tillväxt. Läkemedlen verkar på olika sätt: de blockerar enzymer som viruset behöver för att föröka sig, stör virusets struktur, hindrar hiv från att föra in sitt genetiska material i cellerna och blockerar vissa proteiner i kroppen. Genom korrekt och regelbunden användning kan behandlingen fördröja utvecklingen från hiv till aids i många år, ofta årtionden.
Vissa stammar av hiv har utvecklat resistens mot de vanligaste antiretrovirala läkemedlen. I dessa fall används så kallade inhibitorer, till exempel Isentress (raltegravir) och Selzentry (maravirok). Precis som övriga mediciner blockerar de virusets förmåga att kopiera sitt RNA i kroppens celler, men de riktar sig specifikt mot resistenta stammar och kombineras normalt med annan antiretroviral behandling.
Biverkningarna av hivmediciner är oftast milda. Vanliga exempel är illamående, diarré, huvudvärk, feber, kräkningar och gasbesvär. Vissa preparat kan dock orsaka allvarliga leverskador, vilket i värsta fall kan bli livshotande. Har du hiv ska du alltid gå igenom valet av läkemedel tillsammans med din läkare för att hitta den behandling som passar just din situation.
Förebyggande arbete är fortfarande det mest effektiva skyddet mot aids. Undvik smittorisk: dela aldrig sprutor eller nålar och använd aldrig redan använda sprutor. Ha inte oskyddat sex med någon som du vet bär på hiv, och använd alltid kondom när smittstatus är okänd. Var försiktig med blodprodukter i länder där kontrollen av blodgivare brister. Misstänker du att du fått en tveksam blodtransfusion bör du omedelbart kontakta en läkare.
Ett tidigt hivfynd ökar markant dina chanser att leva väl med sjukdomen. Om du av någon anledning misstänker att du kan ha blivit smittad, kontakta genast en läkare eller en infektionsklinik för testning. En läkare kan visserligen inte ordinera någon bot, men rätt behandling i tid kan fördröja aidsens effekter i många år. I Sverige är hivtest kostnadsfritt och i regel anonymt på bland annat vårdcentraler och sexualmottagningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online